Ibland känns det helt naturligt att gå längs en väg. Vägen kan vara helt ny, du har ingen aning om vart den leder, men den känns helt rätt att gå! Så känns det för mig med happycato.se och lyckoinriktningen. Idag har jag föreläst för ett gäng arbetslösa ungdomar om just lycka. Det är bara tredje gången jag föreläser om just lycka, men det känns så naturligt på något sätt.
Visst, det finns en hel del att förbättra i föreläsningen. En del partier som behöver bli tydligare, lite mer delar som knyts ihop i slutet och kanske framförallt presentationsmässigt. Däremot så känns det så självklart att prata om det, som om det är den väg som jag borde vandra. Det har jag aldrig riktigt känt med något tidigare, och det är en härlig känsla.
Lycka, som jag skrivit om tidigare, innehåller fyra steg. Jag upplever kontroll eftersom jag har makten att välja vad jag ska skriva om eller säga på föreläsningen. Jag upplever ständigt utveckling för jag får hela tiden nya infallsvinklar, hittar ny forskning och allt som händer i världen går att analysera ur ett lyckoperspektiv. Sedan happycato.se startades så har också min samhörighet med andra ökat. Jag har under de senaste månaderna haft fler djupa och reflekterande samtal om livet än tidigare. Med människor som jag inte alltid känner så väl, vilket gör det ännu lite mer intressant. Och då, det fjärde steget, att det fyller ett högre syfte och mening. Det blir så tydligt idag, jag får föreläsa om det jag brinner för och det bidrar förhoppningsvis till att ungdomarna fick med sig något tänkvärt som skapar en positiv utveckling i deras liv.
Det är också så det känns inom mig, trots att jag är mitt inne i en sorgeprocess, så känner jag att min lyckonivå är på ett helt annat plan än tidigare. När sorgen lättar och jag vågar ta steget att satsa på mitt eget fullt ut så kommer förhoppningsvis ytterligare ett skutt uppåt. Just att våga ta steget är den fråga som jag brottas med mest i mitt huvud just nu. För tillfället är jag tjänstledig 25 % och jag har så mycket saker som jag vill utveckla, men det hinns inte med, trots att jag lägger mer än 25 % av min tid på detta. Samtidigt så har allt kring mammas sjukdom och bortgång satt fokus på annat ett tag. Det är en fin balansgång att just nu vandra två olika vägar och veta när det är dags att lämna den ena. Planen har hela tiden varit att stiga av den ena vägen den 31 december 2017, men den vägen känns hela tiden svårare att gå. Så vi får se de närmaste veckorna vad som händer. Kanske att jag hoppar och hoppas på det bästa, kanske att jag fortsätter följa min plan! Jag tänker vara lycklig vilket som och fortsätta försöka bidra till att du som läser eller lyssnar på mig blir lite lyckligare!
Går DU på rätt väg? Eller går du som jag, på två vägar just nu? Hur hanterar du det? Eller står du i ett vägskäl och inte vet vilken väg du ska välja? Eller har du hoppat ut i det okända utan att veta vad som väntar! Oavsett vilket så får du jättegärna skriva en kommentar, maila, skicka på Facebook eller Instagram kring dina tankar. En som jag tycker är riktigt cool, som hoppade rakt ut i mörkret utan att veta var hon landar, är min storasyster. För drygt ett år sedan lämnade hon en fast anställning efter många år, för att gå sin egen väg. Hon startade underbartudda.se och även om vägen inte är helt tydlig än, så har hon börjat gå. Det tycker jag är häftigt!!
Och skulle det vara så att du är sugen på att höra mig föreläsa om lycka, då kan du, din chef, föreningen eller någon annan kontakta mig såklart! 🙂 I vilket fall får du fortsätta ha det fantastiskt! 🙂
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
