Jag och pappa har landat i sommarstugan, denna den sista dagen i september. Ett par dagar av att bara vara väntar. Lite småkrasslig pressade jag mig igenom 9 hål golf, så nu blir det bara att försöka kurera mig. Lite skrivande, god mat och Ryder Cup hade jag tänkt var en bra lösning på det halsonda.
Vår sommarstuga, i Sandviken utanför Sölvesborg, har vi haft i 13 år. Den har blivit vår familjs samlingsplats. Här firar vi en del högtider ihop, hänger på semestern eller bara njuter över en helg. För mig är det en av mina favoritplatser på den här planeten. Dit kan jag komma och bara få vara. Dessutom ligger den på cykelavstånd från där jag bor, det krävs inte mycket planering för mig att ta mig hit. Mina föräldrar sålde mitt barndomshem ungefär samtidigt som vi köpte stugan, alla barnen var utflugna och huset var för stort. Det var vår samlingsplats tidigare, och först idag insåg jag hur viktigt det var att barndomshemmet fick en ersättare i stugan.
I söndags var vi på tacksägelsegudstjänst för mamma och prästen pratade om en episod från Jesu liv:
En man kom fram till Jesus och frågade: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?” Jesus sade till honom:”… Vill du gå in i livet, så håll buden” … Då sade den unge mannen till Jesus: ”Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?” Jesus svarade: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” När den unge mannen hörde detta gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket (Matt 19:16-22)
Jag och pappa pratade om det här efter. Tänk om vi verkligen gav bort allt vi ägde? -Tänk om jag sålde stugan och gav bort pengarna, sa pappa. Det skulle ju inte göra vår familj lyckligare, resonerade han. De senaste dagarna har jag funderat på både Jesus ord och pappas. Och för mig har båda rätt utifrån ett lyckoperspektiv. Relationer är grunden till ett lyckligt liv, pengar är det inte. Jesus hade helt rätt i att vi inte kan binda oss för hårt vid några materiella ting. De är förgängliga och kan lätt försvinna, därför är det en farlig väg att gå att göra sig beroende av saker.
Samtidigt så har vissa materiella ting ett stort symbolvärde, det för oss samman och samlar oss. Vår sommarstuga är just en sådan symbol. Den har gett vår familj en plats att samlas på, den har skapat förutsättningar för oss att träffas och fördjupa våra relationer. Vilket i sin tur har lett oss till lyckligare liv. Skulle pappa sälja den och ge bort pengarna, så skulle det göra vår familjs samhörighet svårare att upprätthålla. Vi ska inte underskatta den här typen av plats att samlas på, som en modern lägereld. Vi är inte beroende av vår sommarstuga som materiellt ting, vi är beroende av den som en samlingsplats. Den gör att vi alla kan finnas under samma tak under en period, få vara väldigt nära under korta perioder. På gott och ont… 😉 Fast jag skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt!
Jag har nog aldrig funderat över hur viktigt det är att ha bra mötesplatser för att fördjupa relationer. En mötesplats där vi kan känna oss hemma och vara avslappnade är ju faktiskt en väldigt viktig förutsättning för att våga skapa bra relationer. Har du och dina nära en samlingspunkt? Var får ni träffas under lättsamma former där alla får vara sig själva? Jag hoppas i framtiden få vara med och bidra till fler sådana samlingsplatser i vår värld, alla på den här jorden borde få ha en sådan plats.
Efter mammas bortgång har vi pratat en del om stugan. Jag tror att vi alla är överens om att den är viktig för oss att behålla. Det kan naturligtvis finnas ekonomiska aspekter som gör att vi tvingar oss göra av med den, men fram tills dess hoppas jag att den fortsätter vara en plats för oss att ses och ha kul!
Och ja, jag vann golfen! 😀
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!!
Happy Cato
