Vaknade upp nu på morgonen och blev chockad över att Storbritannien väljer att lämna EU. Vad det får för konsekvenser för världen är svårt att veta just nu. Ur ett lyckoperspektiv så är dock världen just nu på en olycklig väg och det tänkte jag skriva lite om.
Grundbulten i lycka ur ett individperspektiv är upplevd kontroll. Känner du att du inte har kontrollen över ditt eget liv så har du heller inte möjligheten att bli lycklig. Egentligen har vi ju ingen kontroll alls, men vi måste känna att vi upplever kontroll åtminstone. Det här tror jag också gäller i ett större perspektiv. Ser vi Sverige de senaste åren så har vi exempelvis haft en väldigt generös flyktingpolitik. Det har fungerat när nivåerna var okej, vi upplevde att vi hade kontroll. Så kom förra hösten och det kom stora mängder flyktingar från Syrien till Sverige. Våra system var inte redo för den mängden, vi tappade kontrollen. Vad gör vi då? Fullständigt logiskt ur ett lyckoperspektiv tar vi till det vi kan för att återskapa kontrollen. I det här fallet en rad åtgärder för att minska tillströmningen. Exempelvis stänga gränserna, id-kontroller, nya lagar osv. Minskar tillströmningen återfår vi alltså kontrollen, åtminstone kortsiktigt. Såhär långt känns beslutet att stänga gränserna helt korrekt, vårt land blir lyckligare av det där och då.
Problemet är att steg två på lyckotrappan är upplevd utveckling. Vi måste känna att vi utvecklas för att kunna bli lyckligare. När vi stänger gränser och återtar kontrollen på det här sättet så stryper vi också möjligheten till utveckling. Vi gör vår värld mindre och våra intryck minskar, det får på lång sikt katastrofala konsekvenser. När vår värld blir mindre så får vi mindre förståelse för andras värld. Det uppstår mer konflikter och vi ryggar mot allt som är nytt. Så genom att försöka upprätta kontroll så stryper vi fullständigt det andra steget. Så på lång sikt förstör det mycket mer än vad det kortsiktigt räddar upp. Det är här vi står här och nu. Det är det Sverige har åstadkommit med sitt nya förhållningssätt till flyktingar, det är vad Storbritannien gör med Brexit och det är vad Trump vill göra med USA. Vi kommer stänga in oss, hålla i våra saker och misstänksamt titta ut genom persiennen på världen. TV pratar redan om hur vi i Sverige kan skydda oss, hur vi som privatpersoner kan skydda vår ekonomi osv. Det här blir konsekvenserna och det är inte bra.
Tredje och fjärde steget på lyckotrappan är samhörighet och vara del av något större. Samhörighet är en komplicerad fråga, för det är vad nationalister vill att vi skall känna. Dock bara med dem som ser ut som oss. Och ja, det skulle antagligen kunna skapa lycka för den lilla del som ser ut som oss. Fyra procent av Sveriges befolkning tillhör normen (man, heterosexuell, ”vit”, utan funktionshinder osv.), så fyra procent skulle bli lyckligare av en nationalistisk samhörighet. En global samhörighet däremot skulle inkludera alla och det är det vi är på väg mot. Dagens beslut är en motreaktion på det. Britternas äldre var väldigt mycket för ett utträde, men de unga var väldigt positiva till att stanna. Det är för att unga människor redan lever i en globaliserad värld. De har mer samhörighet med en kille från Japan eller Chile genom att dela samma intresse online, än vad de har med de flesta i sitt eget land. Det är den globala samhörigheten som på sikt kommer att segra, men vi riskerar att gå igenom en mörk tid innan dess. Hur lång tid det tar är svårt att säga och det hänger på var och en av oss.
Vårt stora hopp står till att du och världen vaknar till, att alla goda krafter börjar samlas och engagerar sig för att skapa en öppnare och mer välkomnande värld. Att vi tillsammans jobbar för att vara på det fjärde steget av lycka, att vara del av något större! Vi är alla delar av denna världen, vi är idag förenade mer än någonsin, tillsammans kan vi samla oss och börja leva för vad man i USA säger ”A greater good”. Där vi faktiskt förstår att varje person är störst i världen och att vi samtidigt är exakt lika små. Att vi behandlar varandra med respekt, att vi visar varandra kärlek, att vi visar varandra omtanke och att vi faktiskt ser det hos alla människor. Vi kan inte bara agera så mot de som ser ut som oss eller bor bredvid oss, vi måste omfamna alla. Tillsammans har vi möjlighet att agera åt det hållet, vi kan engagera oss i att göra världen bättre, på samma gång kommer du som individ bli lyckligare! Det är win-win! Just idag är vi inte i det stadiet på den globala nivån, men vi är många som jobbar för att det ska bli så! Jag har hopp om att det kommer att ske, världen har kommit för långt i sin utveckling för att backa!
Avslutar med Gandhis kloka ord:
”Be the change that you wish to see in the world.”
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag! Ha en fantastisk midsommar!!
Happy Cato
