Det här inlägget är mer för min egen skull… Ett sätt att få ner lite tankar på papper, för att hitta rätt och få acceptans. Jag var häromdagen inne på Magdalena Graafs blogg (läs den här) i ett försök att hitta vägar att utöka min egen läsarkrets. I vilket fall så hade hon precis skrivit ett inlägg om sin otillräcklighet, att aldrig känna att man räcker till i sina olika roller. Och va fasen, jag bor ensam, i lägenhet och har inga barn. Ändå är jag inte i närheten av att känna mig tillräcklig i livet. Det har fått mig att fundera en hel del de sista dagarna. Det här måste ju vara fler som upplever, min misstanke är ju att varenda förälder gör det, men det är ju märkligt att jag som bara har mig själv att bry sig om ändå känner mig otillräcklig alltför ofta för att jag ska gilla den känslan…
Saken är den att jag tror att den är helt och hållet påhittad. Den är det hos mig och den är det hos de flesta andra som upplever den. I mitt liv handlar det om att jag är otillräcklig mot de förväntningar jag har på mig själv. Oftast är det baserat på att jag inte orkar göra mer saker och en del i mig då tycker att jag är lat eller ofokuserad. Och det är baserat på tre delar. Den första är att jag inte tar tag i diskberg, tvätthögar eller en garderob fylld med saker. Den andra är att mina bokprojekt fastnar och att jag inte tar tid att skriva klart dem, trots att ett par av dem är nära slutförande. Det tredje är kosten, för när jag inte har ork så äter jag sämre och det leder till sämre ork och så vidare. Det här är ju helt bisarrt! För jag vet att de som tittar på mitt liv utifrån ibland undrar hur fasen jag hinner med allt och att jag äter nyttigare än de flesta. Men det kvittar ju oftast när jag ställer så höga förväntningar på mig själv. Jag tror de flesta också tänker så om Magdalena Graaf, det verkar ju vara en supermorsa som både fixar karriär och barn.
Det handlar ju helt enkelt om att acceptera att hur mycket vi än gör kommer vi alltid vara otillräckliga. Räddar vi hundra barn från krig, så finns det fortfarande miljoner till att rädda. Det kommer alltid finnas en värld att rädda, det kommer alltid finnas någon som inte får den tid eller uppmärksamhet i ditt liv som de förtjänar (i mitt är det några stycken…), det kommer alltid finnas ett dammkorn att hitta (hos mig finns det några stycken…). Och det är f-n okej! Jag kommer alltid vara otillräcklig och från och med nu ska jag se till att börja acceptera det! Så länge jag varje dag går ut och gör det som får mig att må bra, och försöker att få andra att må bra! Idag låter jag diskhögen vara (en dag till… 🙂 ) och fikar med en god vän istället, idag skiter jag fullständigt i att jag bara har en bit kvar på en bok som fått ligga i flera månader och idag skiter jag i att hamburgaren jag strax ska äta inte är det bästa för mig i långa loppet! Att vara en människa med drömmar och mål som vill göra bra för andra runtomkring kommer alltid innebära en känsla av otillräcklighet! Det är först när du fullständigt ger upp kring det som den känslan försvinner, men den människan vill inte jag vara! Det hoppas jag inte du heller vill, så känner du dig otillräcklig ibland? Se det som ett tecken på att du är fantastisk!! Och visst, jag tänker inte låta mina böcker ligga så länge till, kanske jag behövde skriva det här för att få fart igen. Jag tänker inte fortsätta äta hamburgare varje dag, imorgon får jag ta ett litet steg framåt igen! Och fikan med den goda vännen är ett steg till att få en garderob i ordning, men det tar vi en annan dag! 😀 Fast då är jag otillräcklig någon annanstans, och det ska jag börja glädja mig över! 🙂
Gillade du det här inlägget så kom ihåg att dela och gilla det på Facebook eller Instagram!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
PS. På dagens bild har vi de tre Marcus Cato samlade. Den äldre, den yngre och sladdisen! 🙂
