Idag har livet återgått till det lite mer normala. Jag har sovit i min egen säng och jobbat igen. Det kan vara rätt skönt att komma in i lite vanliga rutiner igen, glädjas och reta sig på de mer triviala sakerna i livet. 🙂 Bloggen kommer också så smått återgå till det normala, men jag kommer återkomma gång på gång till det som varit och det jag lärt mig. Idag vill jag dock stanna upp vid en fråga som jag ibland tror minskar lyckonivåerna i våra liv.
Både när min mamma insjuknade och när hon gick bort så har det funnits många som sagt att livet inte är rättvist eller att det är orättvist. Jag har full respekt för att vi tänker så, det är den känslan som vi ofta får i svåra stunder. Även jag har tänkt tanken flera gånger och vi har pratat om det många gånger de senaste två månaderna, i familjen och med mamma.
Jag tror aldrig vi kan mäta livet i rättvist eller orättvist. Jag vet att min mamma höll med om det. Livet bara är. Min mamma blev 62 år gammal, ja, medellivslängden i Sverige är klart mycket högre. Så ur det perspektivet så skulle det vara orättvist att hon försvann så mycket tidigare. Hade hon gått bort 1930 i Sverige hade hon levt över medellivslängden. Hade min mamma varit född i Tchad eller Afghanistan hade hon varit långt över medellivslängden. När vi börjar vidga våra perspektiv på livet inser vi att det är helt omöjligt att bedöma livet som orättvist eller rättvist.
Min mamma var med om mer svårigheter på 62 år än vad de flesta i vårt land ens kan uppleva i sina mardrömmar. Väldigt lite av det var hon orsak till själv. Det skulle kunna ses som väldigt orättvist, men mamma såg inte livet så. Hon hade utan tvekan kunnat välja att vara bitter, anklaga andra för det hon varit med om, skrika på gud att hon varit med om nog. Det hade varit fullt förståeligt, men hon var klok nog att förstå att livet eller döden inte skulle bli ett dugg bättre av det. Hon valde varje dag att ha livsglädje istället, att ge sin kärlek till alla som behövde den. Det valet var helt upp till henne, hon valde sin attityd att älska livet trots att det slagit henne hårt många gånger.
Ett bra liv handlar om kvalité, inte kvantitet. Du kan leva i 90 år utan att ha levt. Jag vet att min mamma har fått uppleva mer lycka och glädje i livet än de flesta hinner pressa in på långt många fler år. Det mesta av det var hon orsak till själv! När hon blev sjuk igen så sa hon att hon inte ville dö för att hon älskar livet så mycket. Jag har träffat människor som inte varit i närheten av att ha upplevt det som min mamma har varit med om. Människor som tyckt livet varit fruktansvärt orättvist och klandrat sig själv och andra för det. Jag har själv varit där tidigare i livet. Som jag skrev i ett tidigare inlägg (läs här), jag hade en extremt lycklig barndom, men jag fattade det inte förrän 20 år efter. Däremellan klandrade jag mig själv, gud och en massa andra för mina problem. Jag lyckades ställa om och jag inser idag att min attityd till livet alltmer tar efter den min mamma hade. Det är det enda jag har kontroll över, vad som än händer mig kan jag välja hur det påverkar mig.
Hade jag sett livet som rättvist eller orättvist hade jag idag mått mycket sämre i allt det som hänt. Jag väljer istället att se livet som livet. Jag väljer att minnas min mamma med kärlek och glädje. Jag väljer att ta lärdom av den djupa livsvisdom som hon helt naturligt hade i sig. Jag väljer att lära mig av de nya känslor och insikter jag fått. Jag väljer att inspireras av min mamma, att jobba ännu mer för att fortsätta göra henne stolt! Det är det enda jag kan styra i allt detta och jag hoppas att du som läser kan ta med dig den insikten. Livet är livet, du kan välja att möta det precis som du vill, vad som än händer dig så har du makten över hur du reagerar på det. Det är hela nyckeln till ett lyckligt liv och det var min mamma expert på!
Och du, att livet inte kan mätas i rättvisa eller orättvisa betyder inte att det inte finns orättvisor i världen. Vi behöver alla fortsätta arbeta för att alla människor ska ha rätten att vara sig själva, få samma lön för lika arbete och en himla massa andra saker. Det arbetet är en del av ett lyckligare och meningsfullare liv, så vi vinner alla på det!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
Barbro Svensson