Jag satte mig en stund vid havet idag. Solen sken, vinden ven och havet slog in mot stranden. Och insåg, att så harmonisk jag känner mig just nu, det har jag sällan gjort. Sommarstugan, havet, vädret och absolut inga måsten. Bara vara, ta dagen som den kommer. Det tankas energi i massor.
Det är märkligt, men det är som sinnena öppnas upp. När inga måsten finns, då har sinnena tid att ta in. Se det den inte annars lägger märke till, höra ljuden som annars inte hörs och ta in det lilla. Hjärnan är i fas. Den fokuserar på det vackra. Trots att min framtid är en total dimma, jag har absolut ingen aning vart det tar vägen. Fast min tanke är inte ens där, den är här. Den är i nuet. Där den ska vara. Utan att blunda för någon verklighet.
Det här är så jäkla svårt att hålla fast vid. Varför är vi så bra på att skapa massa måsten? Varför springer vi fram, speciellt i en tid och i ett land där vi absolut inte behöver det. Vi är fullständigt dumma i huvudet och grundlurade. Ligger sömnlösa över triviala saker, stressar ihjäl oss för halvt meningslösa uppgifter som inte för världen framåt… Från och med nu ska jag bli bättre på att backa, ställa mig och observera mig själv. När jag fastnar i galenskapen och stressar över saker som inte betyder något för mig, då ska jag tänka på de här dagarna och släppa!
Det var allt för mig!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato