Dagens rubrik låter nästan som en filmtitel på en film jag skulle vilja se. Nu är det inte det, utan mer en summering av en jul som alla andra, fast ändå inte.
Tomten
Jag börjar med tomten. Jag har de senaste åren fått äran att vara tomte hemma hos familjen Johansson på Skeingevägen i Osby. Mina första insatser som tomte hos dem skedde sent på julaftonskvällarna. Inga småbarn i sikte och min roll var att dyka in framåt småtimmarna som den tyska fultomten. Det var en kombination av att bryta på tyska, dra dåliga skämt och dela ut paket. 🙂 Den tomten försvann för 3-4 år sedan för att bytas ut mot en dagstomte, utan brytning, men fortfarande med ett och annat dåligt skämt. Familjen Johansson har nämligen växt till sig och där är plötsligt småbarn överallt.
Jag tänkte på det redan förra året, men att få vara tomte måste vara det absolut finaste och tacksammaste uppdraget som finns. Du får komma hem till människor (i detta fallet sådana jag faktiskt också tycker mycket om), dela ut paket till barnen, få äran för att ha fixat paketen och se glädjen stråla i barnens ögon. Det ska tilläggas att vissa utstrålade mer skräck igår, men ändå… 🙂 Dessutom får jag alltid med mig ett paket hem för insatsen. Fasen, det är sådan upplevelser som jag skulle betala för att vara med om! Tack familjen Johansson för att ni ger mig möjligheten år efter år! 🙂
Hon som inte var där
Det här var min 37:e julafton, jag har firat alla dem med min familj. Den här julen var den första julen vi fick uppleva utan mamma, kvinnan som varit familjens nav på många sätt. På lillejulafton var jag, pappa och Josephine nere på hennes grav. Det är fortfarande en konstig känsla att besöka den. Det var en konstig känsla igår också. Ingen dålig känsla på något sätt, bara konstig. Vårt julfirande var jättebra och med två småbarn på plats så är det ju konstant full fart. Vilket gör att tanken inte hinner vandra så långt, för då kommer en treåring springandes med sin nya brandhjälm för att släcka bränder. Jag har sagt det innan, barn och djur är fantastiska på det sättet, att de alltid håller en i nuet. Att de ibland fullständigt tar ens energi är en annan sak. 😀 Det jag kände mest saknad över var det mamma var så bra på, inkänningen. Min energi har varit lite låg de senaste dagarna, vilket gör att jag inte riktigt orkar vara extrovert. Där var mamma fantastisk på att plocka upp den energin och föra den tillbaka. Det saknar jag så jäkla mycket, nu måste jag kämpa hårdare själv för att fixa det. Mitt mål efter mammas bortgång har varit att vara mer närvarande när jag är med familjen. Jag tänker verkligen på det och det är bättre, men när energin tryter så glider jag väldigt gärna in i min introverta bubbla. Här behöver jag utveckla mig, hitta strategier för att ha med mig rätt energi in i rummet. Speciellt nu när jag inte har en mamma att luta mig mot.
Doris
Den här julen hade det varit lätt att fokusera på hon som inte var med oss. Det är ingen som hade klandrat oss om vi inte hade sett fram emot julen eller firat den. Samtidigt så fanns det en ny familjemedlem som firade sin första jul. Finns det en person på den här planeten som skulle kunna kompensera för att mamma inte är med längre, så är det Doris (har ni inte läst inlägget om henne, gör det!!!) . Barn är som sagt magiska på att få oss att vara i stunden. De driver en till vansinne i ena stunden, för att i nästa smälta ens hjärta. Doris är extra bra på det senare, vilket gör att den här julen faktiskt har känts ganska bra, trots att mamma saknades!
Avslutningsvis vill jag återigen hylla min pappa i allt det här. Inte bara för hans generösa julklapp, utan mest som människa. Jag har aldrig önskat bli som min pappa, men fasen vad jag ser upp till honom ibland. Hans omtanke för sina barn och barnbarn är fantastisk, det märks extra mycket såhär i juletid. 
Han ställer alltid upp, leker med lille Erik och vill alltid vårt bästa. Det är också häftigt att se hur han faktiskt växer som människa i allt det som hänt. Tänkte mycket på det idag när jag var ute och promenerade, att i flera delar vill jag faktiskt bli som min pappa. För som pappa och morfar kan det inte finnas någon bättre!
Tack också till vår fantastiska tomte och för alla julklappar jag fick! 🙂 Och tack till min underbara familj, ni är bäst!! Världens mest funktionella dysfunktionella familj!! 😀 Extra tack till Josse för allt fix med julen, jag är imponerad över hur du fixar det!
Ha en riktigt god fortsättning på julhelgen, så ses vi i en lyckligare och gladare morgondag!
/Happy Cato
Lotta