Jag var ett steg i från döden. Ett steg hade räckt för att jag skulle göra slut på allt. Jag var samhällets perfekta lilla kugghjul i det stora maskineriet. Med en utbildning, karriär och ett materialistiskt driv som tillväxtekonomerna blev alldeles våta av. En person som konsumerar upp alla sina pengar, det är någon som ser till att resten av samhällets kugghjul snurrar. Ändå var jag ett steg från döden, trots att jag gjorde allt ”rätt”.
Den senaste tiden har jag lagt mycket av min tankeverksamhet på samhället. Hur det ur ett lyckoperspektiv gått snett för oss. Hur våra västerländska samhällen varit fokuserade på ekonomisk tillväxt, som ett sätt att försöka öka lyckan. Vi har satt likhetstecken mellan ekonomiskt välstånd och lycka. Trots att det visat sig att en ökad ekonomisk tillväxt i en ekonomi som Sveriges inte bidrar långsiktigt till vårt välmående (läs en studie här). Ändå är det den ekonomiska politiken som är central i nästan alla nationer. Det är tillväxten, inflationen och ”marknaden” som ska tillfredsställas. Och det oavsett om du kallar dig socialist, liberal eller konservativ. Visst, många västerländska länder rankas högt i World Happiness Report, men den använder också BNP per capita som en av måttstockarna. Den sätter lite likhetstecken att ekonomiskt välstånd ökar vår lycka redan från början. Ni som läser om det, kan se kritiken att exempelvis Colombias invånare upplever mest daglig lycka, men rankas ändå som det 37:e lyckligaste landet. Jag tycker Happy Planet Index är lite mer spännande, eftersom den också försöker ta hänsyn till hållbarhet. Och där har vi helt andra länder i topp.
Varför har vi gått i fällan och inte tar oss ur? Trots att många ser att det är fullständigt galet. Jag tror faktiskt en del av svaret är relativt enkelt. Det är lätt att mäta! Förra året hade vi 100 kronor, i år 104. 4 % tillväxt, det går bra nu! Det är lätt att bygga ekonomisk tillväxt, åtminstone på papperet. Och det är siffror som politiker älskar att lyfta fram. Mänskligt välmående däremot, det är svårt att mäta. Det är subjektivt och komplext. Och tyvärr finns det alltså ingen korrelation mellan ekonomisk tillväxt och befolkningens välmående, åtminstone inte över tid. Idag lever vi i en rejäl högkonjunktur, den ekonomiska tillväxten är hög, ändå har vi en ökning av psykisk ohälsa, sjukskrivningar p.g.a. utbrändhet, depressioner och andra psykiska besvär. Stressrelaterade sjukskrivningar har enligt Försäkringskassans statistik gått från drygt 6 000 år 2010 till närmare 37 000 år 2017.
Samhället är byggt på individer. Var och en av oss är en del av det stora. Var och en av oss har ett ansvar. Var och en av oss måste börja stanna upp och fundera över vad vi håller på med. Gör jag aktiva val i mitt liv för att öka mitt och andras välmående? Gör jag aktiva val för att bidra till en bättre värld? Eller har jag fastnat i ett ekorrhjul där ekonomi, materialism och förlegade samhällsnormer tillåts styra mina beslut? Istället för mitt välmående. Oavsett hur lyckligt eller olyckligt ett land anses vara har du fortfarande ditt egna ansvar och din egen möjlighet att påverka din egen lycka. Ett samhälle kan bidra med förutsättningar, men i slutändan handlar det om dig.
En del skulle hävda att det här är ett politiskt inlägg. Det är det inte. Det är ett mänskligt inlägg bortom politiken. De som känner mig väl, vet att jag inte sympatiserar med något av våra partier, för de är alla del av systemet som drivs av ekonomisk tillväxt som motor i samhället. Och tiden är ännu inte mogen för de som vill sätta in en motor av medmänsklighet och nya normer. Det kommer, det är min övertygelse. Fast jag tror inte det är politiken som kommer stå för förändringen, utan andra krafter. Jag är dessutom övertygad att kostnaderna för samhället, företag och individen är mycket lägre med en annan motor. Jag har inget emot ekonomiska vinster på något plan, men jag ser mycket hellre att de uppkommer utifrån viljan att göra en positiv skillnad i världen, än av drivkraften av pengar. Det finns massor av tendenser runtom i vårt samhälle som jag gillar. Företag som drivs med hjärtat före plånbok, människor som gör val utifrån sitt välmående istället för sin ekonomiska status. Vi är på rätt väg, men det får gärna gå fortare!
En del tror det sitter en ondskefull trojka som konspirerar för att hålla alla på plats. Jag älskar en bra konspirationsteori, men jag tror inte det är så sofistikerat. Ja, det finns människor som tjänar på det system vi har idag. Främst för sitt eget välmående. Fast de är människor de med, de fastnar i sina system, rädda för det okända. Jag har full förståelse för att de vill upprätthålla det som är, men de är bara individer med samma ansvar som dig. Vi kan inte begära att de som gynnas av dagens system driver förändringen, den måste komma från oss som inte känner oss gynnade av det. Vi måste reflektera och fundera över våra liv och vart vi är på väg. Vi behöver ta vårt eget ansvar för vårt välmående och göra vad vi kan för att bidra till andras.
Jag är övertygade om att den korta vägen till lycka är att ta den långa vägen. Oavsett om det är på individ-, organisations- eller samhällsnivå. Har jag en färdig lösning för hur allt detta ska gå till? Nej. Jag är för världsfred, men jag har inte en klar lösning på det heller. Det jag vet är att ekonomisk tillväxt kommer ha väldigt liten effekt på din och min lycka. Då tycker jag det är värt att fundera över om det finns bättre sätt!
Vi ses i en gladare och morgondag!
Happy Cato
