Mitt företag heter Den tredje Marcus Cato. Den andre var en romersk senator som ansågs vara Julius Ceasars största fiende. Hade historien slutat lite annorlunda hade det varit Marcus Cato som alla kände till, nu blev det Julius Ceasar som blev känd för världshistorien. Det häftiga är dock att Marcus Cato den yngre (den förste Marcus Cato är då den äldre, han skriver jag säkert om en annan dag) haft ett stort avtryck på den värld vi lever i.
Hans ledarskap och livsstil var en stor inspiration för grundarna av USA, både George Washington, John Adams och Thomas Jefferson hade honom som förebild. Dante lät honom vakta passagen till Skärseldsberget i Den Gudomliga Komedin. Han är också en av mina stora förebilder och inspirationer i livet! Efter sin död svartmålades han av Ceasar och även av kristna som såg hans livsdåd som ett hot mot Jesus status.
Vad gjorde egentligen den här mannen som satte skräck i Ceasar, inspirerade presidenter och till och med skrämde slag på tidiga kristna? Han levde som han lärde. Han tillhörde den stoiska läran, dvs. att leva ett sparsamt och dygdefullt liv. När han ledde arméer gick han med sina mannar, såg till att alla fick äta innan han själv åt och det vann männens förtroende.
I senaten slogs han mot korrumperade senatorer, för folkets bästa och för demokrati. Han klädde sig enkelt, i trasor enligt vissa, levde sparsamt och talade alltid sanning. I Rom myntades ett uttryck som betydde att de var mänskliga ”-Vi kan inte alla vara Catos!”. Han höll sig alltså till en enormt hög standard som ingen annan kunde leva upp till. Det vann folkets respekt. Tyvärr var det en tid då folkets respekt inte alltid var det som satte agendan.
Att leva sina värderingar in i det sista
Julius Ceasar hade förmågan att samla arméer och en hård kamp tog till sist slut. Marcus Cato hade tagit sin tillflykt i Utica i Nordafrika. Han insåg att kampen var förlorad och Ceasar var på väg för att tillfångata honom. Då tog han det sista steget, den frihet som han stridit för, den var för evigt förlorad. Så han skar upp sin buk. Hans närmaste hittade honom innan han dog och sydde ihop honom. Då rev han upp stygnen och slet ut sina inälvor.
Han valde hellre döden än att ge Ceasar glädjen att förnedra honom. Galet skulle de flesta säga, men han hade levt hela sitt liv som han lärde. Att låta sig tas av Ceasar hade gått stick i stäv med allt det, så då gjorde han det enda rätta för honom.
Vad kan vi lära oss?
Våra liv är sällan så dramatiska att vi blir jagade av Ceasar till en stad i Nordafrika. Samtidigt kan vi nog alla känna igen oss. Vi behöver ha en tydlig värdegrund och leva den till livets ände för att vi skall kunna vara lyckliga. Tänk er att Cato hade tagits av Ceasar. Varje dag i resten av sitt liv hade han gått med en inre skam i kroppen, en skam som hade vuxit till bitterhet för att han inte levde sitt liv som han ville.
Stå upp för det du tror på, slåss för dina värderingar, acceptera aldrig att någon trampar på dig och kämpa för en bättre värld! Du har säkerligen inte samma värderingar som Marcus Cato, varken den andre eller den tredje, men någonting står du för. Det kan vara att barn skall ha det bra, korrumperade politiker skall avsättas, miljön skall bli bättre eller att fler hundbajslatriner ska sättas upp i stan. Vi har alla olika saker att kämpa för! Och för att må bra behöver du stå upp för de sakerna!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
