Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Kategori: Sport

Golf – För dig som vill ha ett hälsosamt beroende

Hårdrocksstjärnan Alice Cooper, en mycket inbiten golfare, jämförde nyligen golf med drogen crack. Han menar att inom idrotten är golfen den mest beroendeframkallande sporten du kan utöva. Skillnaden mot crack…

Golf - Ett hälsosamt beroende

Hårdrocksstjärnan Alice Cooper, en mycket inbiten golfare, jämförde nyligen golf med drogen crack. Han menar att inom idrotten är golfen den mest beroendeframkallande sporten du kan utöva. Skillnaden mot crack är att golfen har många positiva fördelar, både för dig, samhället och miljön.

Moderatbandyn har blivit folksport

I mångas ögon har golfen varit en överklassport, något för bankdirektörer och läkare. Så är det i många länder, men inte i Sverige. Här har golfen, sedan en boom i slutet av 80-talet, blivit en folksport. Mycket av det tillskrivs en världsmästare i ishockey, Sven Tumba. Han blev biten av golf och det skapade en medial uppmärksamhet. I kombination med ökat välstånd och mer fritid hos svenskarna exploderade golfintresset. Under 2022 var 538 962 personer medlemmar i svenska golfklubbar. Vilket gör golfen till den näst största idrotten i Sverige, endast slagen av fotboll.

Av alla Sveriges golfare är ungefär 1 100 medlemmar på Sölvesborgs Golfklubb. Och idag peggar jag upp på första utslaget med två av de mest aktiva, Bert och Alf. Båda två är nyblivna pensionärer och spenderar största delen av sin tid på golfbanan. Tillsammans har de i år spelat över 500 golfrundor.

Det är medvind på första hålet, som det brukar vara. Ett 340 meter långt par 4. Jag väljer att plocka fram min driver. En bunker finns på vänster sida om fairway, med en bra träff når jag den, men min tanke är att lägga mig bredvid. En perfekt träff och jag ser bollen skruva sig lätt från vänster till höger, för att landa 240 meter senare mitt på fairway. Mina två medspelare följer mitt exempel och lägger sig på fairway, dock ett trettiotal meter bakom mig. Vi är igång. En mils vandring tar sin början i en naturskön miljö.

Golfens hälsoeffekter

En studie gjord av GIH visar att en golfare tar mellan 11 000 och 16 500 steg per runda. Samtidigt som den ger en variation av olika belastningar på kroppen och den ger flera hälsomässiga effekter. Andra studier visar att golfare, i jämförelse med icke-golfare, minskade riskerna med 40 % för förtids död och hade en livslängd som var fem år längre. Golfen har också en av de lägsta skaderiskerna inom idrotten. I en svensk jämförelse var endast varpaspelare mindre skadebenägna. Och ju bättre golfare du är, desto längre lever du enligt forskningen.

Utifrån det kommer båda mina medspelare leva länge. De lägger upp bollen på green på första hålet och gör par. Jag missar green och det blir till slut en bogey. Bert berättar att han tidigare i livet höll på med triathlon, men hälsenorna och höften satte stopp. Alf, eller Affe som han kallas, är tidigare elitfotbollsspelare. Båda har funnit golfen som ett sätt att fortsätta utmana sig. De flesta idrotter har ett slutdatum. Fotbollskarriärer tar ofta slut i 35-årsåldern. Golfen har inte det. Jag har spelat golf med allt från sexåringar till 90-åringar. Det är en idrott som kan utövas långt upp i åldrarna och genom alla hälsoeffekter också gör stor samhällsnytta. Golfarna belastar inte sjukvården på i den utsträckning som övriga befolkningen.

Att ha ett sammanhang

Vår golfrunda fortsätter. Varje hål är omslutet av tallar. Banan är smal. Det finns lite utrymme för missar från utslagen. Som tur är mina raka och jag gör fem raka par. Ändå ligger jag efter Bert och Affe. Tack vare golfens handicapsystem. Alla golfare har ett handicap. Jag har handicap fyra. Det betyder att jag får spela hela banan fyra slag över par. Börjar du spela golf börjar du med 54 slag. Är du proffs behöver du oftast gå banan under par för att spela på handicapet. Det här gör att alla kan mötas under rättvisa förutsättningar.

Inte alla spelar golf på den nivån som jag, Bert och Affe gör. De flesta behöver långt många fler slag för att ta sig runt banan. Ändå är de lika fast för golfen. Det är inte golfen som idrott som är deras drivkraft. Det är det sociala sammanhanget. På vilket annat ställe kan du få en fyra timmars pratstund, samtidigt som du får motion i en naturmiljö?

2016 gick min mamma bort hastigt i sviterna av bröstcancer. Jag minns så väl den första rundan golf jag och min pappa spelade efter hennes bortgång. Det var den bästa terapin för oss båda. Vi fick lunka runt i vackert höstväder, prata och tänka på något annat än den sorg vi bar på. Det är ett utmärkt exempel på golfens läkande egenskap. Där du kan släppa omvärlden för några timmar och bara vara. Du kan träffa dina vänner, bli lite arg för dina dåliga slag, men samtidigt vara lycklig över att du får vara på banan.

Studier har visat att icke-vald ensamhet kan ha lika negativ effekt på hälsan som rökning har. Inte minst kan ensamhet vara ett problem för många äldre. Här visar golfen i stort och inte minst Sölvesborgs GK en väg in i det sociala. Varje vecka arrangeras träffar för damer, juniorer, nya golfare och personer över 55. Där de tränar eller spelar ihop. Den som inte har ett socialt nätverk kan komma in i dessa grupper, lära känna nya människor, hitta nya spelkamrater och vänner. Som motverkar ensamheten. Flera av mina egna bästa vänner har jag träffat genom golfen.

Ett hälsosamt beroendes baksida

Även hål 7 blir det par på. Sedan kommer det, hål 8. Ett till synes enkelt par 4-hål. Inga hinder förrän framme vid green, där tre bunkrar väntar. Hålet är rakt och ganska öppet. Den vind vi hade i ryggen på första hålet är nu istället i våra ansikten. Ett frö av osäkerhet kryper sig in när jag står över bollen och gör mig redo för att slå. Samma skruv som jag fick på första hålet, men motvinden får tag i bollen och förvärrar skruven. Den träffar en av alla tallar på höger sida om fairway. I ett kort ögonblick hoppas jag att den ska studsa vänster, in på fairway igen. Så blir det inte, den studsar istället snett bakåt åt höger. Längre in bland tallarna, med ett omöjligt andraslag.

Jag får slå ut andraslaget på fairway. Det är ändå 150 meter kvar till green. Med motvind är det en järnfemma. I samma stund som mitt klubbhuvud träffar bollen perfekt, mojnar vinden. Jag ser bollen flyga över green och ned i bunkern bakom.

”Typiskt”, hör jag Bert säga.

Ja, det är typiskt. Det är precis det här Alice Cooper menar när han jämför golfen med crack. Den perfekta träffen på bollen, den är beroendeframkallande. Att varje slag är unikt och påverkan av massor av faktorer, som vind, gräsets längd, bollens egenskaper, tur och mycket annat, det är beroendeframkallande. Ibland är jag förbannad 90 % av golfrundan, ändå vill jag göra det igen dagen efter. För att göra det bättre, för att få känna utmaningen, för att få umgås med mina vänner.

Det slutar med en dubbelbogey på hålet, alltså två slag över par. Från att ha varit bättre än mitt handicap är jag nu efter. Jag behöver göra birdies.

En god korv i kioskeninte ett hälsosamt beroende

Hål 9 spelas klart. Jag petar i ett par efter att ha gjort ett snyggt bunkerslag som lägger sig inom en meter från flaggan. Efter knappt två timmars spel har vi nått halvvägs in på rundan och den heliga fikapausen är nådd. Det spelar nästan ingen roll var du är i världen och spelar golf. Efter halva rundan finns det nästan alltid en kiosk där du kan köpa en korv eller en kaffe.

Japanerna har tagit det ett steg längre och tar en tvåtimmars tepaus efter halva rundan. I Sverige får du oftast sju till tio minuter på dig. Då ska du ha hunnit gå och kissa, handla korven och helst tryckt i dig den.

Vid kiosken kommer Anders förbi och säger hej. Han är en av all personal som sköter om banan. Anders har haft en tuff period innan han kom till golfbanan. Lång arbetslöshet och missbruksproblematik har kantat de senaste åren. Här har han fått en ny chans. Många golfklubbar har nära samarbete med Arbetsförmedlingen, för att ge personer som Anders en ny chans. Många tar den och blir kvar i branschen under lång tid.

Ombyggnad för en bättre miljö

Det är de sista nio hålen som det verkligen händer saker på Sölvesborgs Golfklubb. De första nio har sin charm i tallridåerna, men det är de sista nio som är de minnesvärda. Det är här du kan göra resultat, men det är också här du kan tappa allt. Du har inte längre bara tallar att kämpa mot, nu kommer också vatten och havsvinden i spel. Jag behöver hålla ihop spelet, jag ligger två slag efter både Affe och Bert. Ska jag ha en chans behöver jag göra birdies.

Det är på hål 11 det börjar på riktigt. Klubben har byggt om fyra hål av de sista nio. Den första omgången, 2019, var det hål 11 och hål 16 som byggdes om. Det här är ska vara banans lättaste hål. Par 3, ungefär 120 meter, men med en stor vattendamm framför och till höger om green. Träffar du green på utslaget är paret hemma, missar du kan du räkna in minst fem slag i. Alla tre i bollen träffar vänstersidan av green. Undermedvetet söker vi oss ifrån vattnet. Alla tre tvåputtar för par.

Den andra ombyggnaden som klubben gjort, gjordes inför säsongen 2022. En helt ny green, omringad av vatten, på hål 13. Ett kort par 5 hål som öppnar upp sig med Sölvesborgsviken bakom. Otroligt vackert, men svårt. Vinden friskar ofta i från havet och du möter en stark motvind. Bredvid hålets utslag har klubben i samarbete med Länsstyrelsen fördubblat bevattningsdammen som förser klubben med vatten. Vattnet pumpas upp ur den bredvidliggande Siretorpsån, som rinner ut i havet bakom hål 13. En å som för med sig förorenat jordbruksvatten som tidigare runnit rakt ut i havet. Nu tar golfklubben hand om det, renar det med hjälp av en nyanlagd våtmark. Klubben får tillgång till mer bevattning, men samtidigt gör de en fin miljöinsats.

Samtidigt som hål 13 byggdes om, byggdes också ett helt nytt par 3, hål 14, som spelas ut mot havet. Knappt 100 meter långt, men med lite vind en riktig utmaning även för en erfaren golfare som mig. Jag går ifrån både 13 och 14 med bogeys, alltså ett över par på hålet. Det är bara att inse att det här inte blir någon lyckad golfdag.

Förutom den nya våtmarken är golfklubbar ofta duktiga i sitt miljöarbete, i synnerhet Sölvesborgs GK. De har byggt en av kommunens största solcellsparker, de är miljöcertifierade, driver pollineringsprojekt och har vunnit Sölvesborgs Kommuns miljöpris. Det är ofta en myt att golfklubbar är miljöbovar, det är precis tvärtom. Många klubbar tar hand om förorenat vatten, är värdar för många speciella djurarter och är i framkant vad gäller att använda miljövänliga produkter.

En hyfsad avslutning

De sista hålen är natursköna och utmanande för golfaren. Många bra golfrundor har förstörts på de sista hålen på Sölvesborgs GK. Jag håller ihop mitt resultat okej, med tre par och en bogey de sista fyra hålen. Bert och Affe har jag ingen chans emot. Bert sätter en birdieputt på sista hålet för en seger över Affe. Jag är några slag efter.

Fast vad gör det? Solen skiner och vi beslutar oss för att avsluta dagen med att ta en kaffe på golfrestaurangens uteservering. Härifrån har vi en helt underbar utsikt, med sista greenen, Sölvesborgsviken och stadens silhuett som bakgrund.

”Jaha gubbar, ska vi boka en ny tid imorgon?”, frågar Affe.

Sagt och gjort, imorgon blir det golf igen. Det är ändå ett hälsosamt beroende!

/Marcus Cato

Texten är skriven av mig för ett reportage i kursen Retorik: Att skriva. 😊

Kommentarer inaktiverade för Golf – För dig som vill ha ett hälsosamt beroende

Verklighetsflykt?

När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där…

stolthet Marcus Cato Sölvesborg happycato.se 5

När vi gör något som vi tycker är riktigt kul och lagom utmanande så hamnar vi ofta i flow. Ett sorts lyckoläge som är riktigt härligt att vara i. Där tid och rum försvinner. Fast det har en baksida och det kallas verklighetsflykt.

Jag har arbetat med hemmasittande barn i skolan. Många av dem har hamnat i ett problematiskt datorspelande. Där de spenderar timme efter timme av spelande. För att de mår bra i den världen. Datorspelen ger dem flow. Den får dem att glömma den jobbiga omvärlden. Den ger dem dessutom identitet och samhörighet.

Skulle de här barnen ha balans i sitt spelande är det en fantastisk sysselsättning, men i många fall hade det här istället blivit en verklighetsflykt. Där skolan och dess värld var för jobbig att möta. Där ibland hemmet var en plats som inte heller var välfungerande. Då fanns datorspelen som en värld fri från ångest och problem i stunden. Fast problemen utanför spelen hopade sig. Och då blev det ännu jobbigare att stiga ur den virtuella världen.

Det är lite som kissa ner sig när det är kallt. Det är väldigt skönt där och då, men efter ett tag blir det jäkligt jobbigt. Du kan gå in i din bubbla, men en dag kommer du behöva möta dina problem. Det är oundvikligt.

Igår när jag var på gymmet kom tanken till mig, att kanske jag med drabbats av verklighetsflykt? Inte i datorspel, men på golfbanan. Inte till den grad att det får direkta negativa konsekvenser. Jag sköter mitt jobb, jag sköter min hälsa och träning. Fast det får kanske indirekta negativa konsekvenser? Konsekvenser jag ännu inte upptäckt, för det är fortfarande varmt och skönt i brallan.

Golfen ger mig glädje. Den ger mig identitet. Den ger mig samhörighet. Dessutom är den hälsosammare än de flesta andra sätt att fly verkligheten. På golfbanan finns inga problem, mer än dem som dyker upp på vägen till att få bollen i hål. Jag är där och då. Och jag finner mig längtandes till att få komma ut och spela.

Det finns saker jag borde ta tag i mitt liv. Stora saker som relationer, skrivande, företagande och sedan massa mindre viktiga smågrejer. Fast jag gör inte det. Jag går runt i en bubbla som är väldigt mycket här och nu. Och jag vet inte själv om jag flyr eller njuter av nuet. Det finns ingen extern part som har några krav på mig. Bara jag själv. Men det är också bara jag som får lida om jag kissar i brallan när det är kallt. Bara för det behöver det inte vara bra.

Jag får se hur det landar. Just nu väljer jag att se det som njutning. Det kommer en vinter som rycker ur mig från verklighetsflykten om det är det jag håller på med. Då behöver jag ändå ta tag i de stora frågorna och har inte möjlighet att fly… 🙂

Tankar i mitt huvud fladdrar förbi. Det här var en av alla dem. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Verklighetsflykt?

Att ständigt välja godhet

Jag skrev det här inlägget på midsommardagens morgon och efter gårdagskvällens förlust i fotboll har Jimmy Durmaz fått uppleva tusentals människor som valt helt andra glasögon än de som ser…

rosa filter

Jag skrev det här inlägget på midsommardagens morgon och efter gårdagskvällens förlust i fotboll har Jimmy Durmaz fått uppleva tusentals människor som valt helt andra glasögon än de som ser rosa enhörningar… Och det här inlägget blev väldigt mycket mer relevant, även om det inte alls var meningen att handla om det.

Jag tror i grunden att alla människor vill gott. Utifrån sin egen världsbild vill vi egentligen göra bra saker och behandla andra väl. För vi vet att vi mår bra av det. Fast samtidigt är det så jäkla svårt. Jag finner mig gång på gång i behov av att träna på att välja godhet. Jag har vänner som upplever samma fenomen. Där vi under stunder faller in i att se händelser och personer med inte fullt positiva ögon. Det är skönt på något sätt, men det är inte ett beteende som skapar långvarig lycka. Det är skönt att i fotbollen utse en syndabock, någon att rikta sin frustration mot. I stunden… Ur ett lyckoperspektiv är det fullständigt förödande.

Det här fenomenet har jag funderat jättemycket på de senaste dagarna. Där jag ständigt får träna mig på att påverka mina inre perspektiv på människor och händelser. Vilket är bra! Det är faktiskt helt fantastiskt bra! Det gör att jag utvecklas, för varje gång jag får träna på att byta perspektiv blir det lite lättare att göra det. Jag kan backa ur situationen och fundera på andra människors drivkrafter. Jag kan backa ur och fundera på vad kan jag kontrollera. Kay Pollak brukar säga att besvärliga människor är utmaningar att träna upp sig i att välja glädje. Precis så är det och ju mer vi tränar desto bättre blir vi. Samtidigt som det också handlar om att inte bli fullständigt naiv. På tisdag kommer ett inlägg om risken att ta på sig skygglappar för världen. Vi kan inte filtrera allt genom rosa molnfilter, för även om vi utgår från att andra människor i grunden vill gott, kan det ibland ta sig väldigt ödesdigra uttryck. Vem vill de gott för? Jag behöver ständigt träna på när jag skall använda mig av olika filter. För att skapa en lyckligare värld behövs det ibland en större bild, ibland en liten rosa bild full med enhörningar och glass. Oftast den senare, vi behöver överlag bli bättre på att välja att se andra människor och andras människors handlingar som goda. Och inte döma när vi gör mänskliga misstag. Det kommer i längden göra oss gott, så länge vi inte är naiva.

Jag tror inte det här kommer naturligt för någon, det behövs träning. Jag läser en bok om Dalai Lama och han upplevde mycket ilska och frustration tidigare i livet. Han blir fortfarande arg, men han väljer att byta den tanken. För den positiva tanken är konstruktiv, den negativa destruktiv. Därför måste jag, och kanske du, också bli bättre på att förlåta oss själva när vi finner att vi för en stund glömmer att tänka godhet. Om självaste Dalai Lama instinktivt kan få de tankarna, då är det fullt naturligt att vi får dem med. Vi är trots allt mänskliga. Däremot är det vårt förbannade ansvar att ibland backa och reflektera, gör jag aktiva val att se godhet eller väljer jag den kortsiktigt sköna vägen och tror illa om andra? Väljer jag att döma en annan människas handlingar för snabbt utan att se djupare bakom. Varje människa har en ryggsäck, en berättelse och småsten i skorna. Även om vi inte alltid kan se det, behöver vi påminna oss om att det ibland finns mycket mer under ytan vi aldrig ser… Den som väljer att aktivt hota, kritisera och såga andra människors beteende, den personen borde stanna upp och reflektera över vilka glasögon den har på sig. Kan det vara mer konstruktivt att sätta på sig några andra? Som igår, det är en sak att instinktivt bli frustrerad, en helt annan sak att sätta sig ner och skriva hatmeddelanden…

Igår valde jag att föra över min frustration på förlusten, till att faktiskt se det som att det är just det här som gör att så många älskar fotboll. Ibland slutar det i fullständig frustration, andra gånger i total eufori. Jag kunde valt att fokusera på onödigheten i att ta en frispark där, eller en målvakt som felplacerar sig, men det hade inte gjort något gott, för jag hade inte kunnat påverka utgången ändå… Jag valde ett positivare filter.

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

PS. Idag firar vi också att det är 300:e inlägget på happycato.se!! Det är rätt bra jobbat på ca. 2 år! 🙂 DS.

Kommentarer inaktiverade för Att ständigt välja godhet

Janne Andersson och det moderna lyckoledarskapet

Jag fastnade en stund framför TVn häromdagen och zappade på kanalerna. TV4 är den kanal som jag tittar allra minst på, men så var programmet Vi är Sverige – En…

Janne Andersson lycka

Jag fastnade en stund framför TVn häromdagen och zappade på kanalerna. TV4 är den kanal som jag tittar allra minst på, men så var programmet Vi är Sverige – En blågul VM-resa. Jag hade tänkt zappa vidare, men valde att stanna kvar för att jag trots allt börjar få en riktig längtan till VM och de magiska dagarna de innebär för en fotbollstok! 🙂

Det var mycket fokus på förbundskapten Janne Andersson. Jag har alltid fascinerats av svenska förbundskaptener, både på herr- och damsidan. Det är som om fotbollsförbundet suger upp en typ av ledare till de positionerna som inte är så lätta att hitta i övriga världens fotbollsklubbar och företag. De har alla en liknande ledarstil och den har visat sig vara vägvinnande för oss. Jag skulle vilja kalla den en sorts delaktighetsstil. Den är byggd på ömsesidig respekt mellan ledare och spelare. Den är byggd på inlyssnande och tydlighet. Och det är precis den här typen av ledarstil vi behöver framöver. (Jag fick just en läskig Deja Vu-känsla att jag skrivit allt det här innan och att min förra kollega Fredrik kommenterat det… Måste gå tillbaka till gamla inlägg och se så jag inte börjar bli tokig eller senil… 😀 )

Det var en del av dokumentären som visade extra mycket på hur vi som ledare behöver jobba mer framöver. Sverige hade fått med sig en seger med 1-0 på hemmaplan i kvalmatchen mot Italien. Ett par dagar senare skulle de mötas igen, på San Siro i Milano. Den höga press som man hade använt i första matchen kändes som en alltför farlig taktik på bortaplan. De behövde tänka om. Vad gör Janne då? Jo, involverar spelarna. De vet bäst. Han kallar in fem av de mest rutinerade och får in deras tankar hur de bäst möter Italien på bortaplan. Utifrån det tar han sedan fram taktiken. Han skapar delaktighet, hans spelare får vara med och medskapa. De upplever kontroll!

Både Janne och spelarna återkommer till detta, att de får känna sig delaktiga, men att alla vet att det är Janne som tar det avgörande beslutet hur de ska spela. Han har spelarnas respekt och även om han inte skulle hålla med om det spelarna kommer fram till, kommer spelarna ändå känna att de blivit lyssnade på. För han har lyssnat på riktigt. Nu tog han till sig och taktiken utformades till stor del av det som de fem spelarna föreslog. Resultatet blev en VM-biljett.

Det finns grymt mycket att lära i ledarskapet från Jannes exempel. Låt din personal vara med och bestämma, eller låt dina kunder/brukare vara delaktiga i de beslut som rör dem. Det kräver mod och det kräver ett förhållningssätt där du faktiskt vågar lita på dem du ställer frågan till. Det här är framtidens ledarskap och det är det lyckliga ledarskapet. För ju mer personal, kunder, medborgare (eller vad det kan vara) får känna sig delaktiga i beslutsprocesser, samhällsutveckling, produktutveckling eller i sina egna liv, desto lyckligare blir vi. Det visar forskningen med all tydlighet. Låt människor uppleva kontroll!

I Sverige och världen jobbar vi främst med att öka den ekonomiska tillväxten, trots att ett ökat välstånd i samhället inte innebär någon lyckohöjning för befolkningen. Hade vi börjat tänka om och jobba med att öka delaktigheten och satt den i fokus, är jag säker på att vi både hade ökat lyckonivån och tillväxten! Jag börjar se små, små, små ljuspunkter på den fronten, men vi är ljusår ifrån att vara där… Vi behöver fler Janne Anderssons helt enkelt! 🙂

Idag har jag haft äran att få föreläsa om just den här typen av framtida ledarskap. Hur vi som ledare och personal inom olika organisationer kan bli bättre på att skapa lyckliga individer, oavsett om det gäller oss själva, våra anställda eller dem vi är till för! Nu blir det antagligen lugnt med föreläsandet över sommaren, men har du ett behov av en föreläsning om detta, eller behöver hjälp med att utveckla din organisation på området, då får du gärna kontakta mig på marcus@happycato.se eller ringa 0732-68 52 11!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Janne Andersson och det moderna lyckoledarskapet

Träna för att bli lycklig

Fysisk aktivitet är ett av de säkraste sätten till ett lyckligare liv! Vad du gör är inte alltid viktigaste, att du gör det är det däremot! Vi ses i en…

Lycklig träning

Fysisk aktivitet är ett av de säkraste sätten till ett lyckligare liv! Vad du gör är inte alltid viktigaste, att du gör det är det däremot!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Träna för att bli lycklig

Type on the field below and hit Enter/Return to search