Den enkla vägen till lycka är att ta den långa vägen!

Etikett: mod

Återskapa tillit?

Jag har flera gånger skrivit om tillit (här , här, här och här). Hur oerhört viktig den är för vårt välmående, både i det privata och i jobbet. Det är…

tillit

Jag har flera gånger skrivit om tillit (här , här, här och här). Hur oerhört viktig den är för vårt välmående, både i det privata och i jobbet. Det är en av grundpelarna för att kunna känna arbetsglädje. Det är en av grundpelarna för att kunna ha en lycklig relation, oavsett om den är vänskaplig eller mer av det passionerade slaget.

Tillit är ett ganska svartvitt fenomen. Antingen har du den eller har du den inte. Jag hoppar inte bungyjump om jag har delvis tillit till att repet ska hålla. Jag öppnar inte upp mina hemligheter till någon till någon jag tvekar på om jag kan ha tillit för.

Av de här anledningarna tar det ofta lång tid att bygga upp tillit. De flesta av oss går ju inte fram till helt okända människor och berättar våra djupaste hemligheter. Åtminstone inte nyktra… Vi kan ha utgångspunkten att andra människor vill oss gott, men vi ger dem inte vår totala tillit direkt. Speciellt om vi varit i situationer där någon svikit vår tillit. Då kommer vi genast vara mer på vår vakt nästa gång vi behöver öppna upp oss.

Vi har också tilliten till oss själva. Det är först på senare år jag har funnit den hos mig själv. Min upplevelse är också att många i min omgivning hittar den efter 30-strecket. En del hittar tyvärr aldrig den. Tillitsbyggande tar alltså tid.

Problemet är att det tar en sekund att rasera tilliten. På en sekund kan du fått veta att din partner varit notoriskt otrogen, efter 15 år ihop. Du kan få veta att din chef berättat för dina kollegor om hur du upplever dem. Även din inre tillit kan du tappa om du agerar på ett sätt som helt går emot dina värderingar.

Det som har tagit år att bygga upp kan alltså raseras på en sekund. Frågan är bara då, går det att återfå tilliten? Eller är den för evigt borta? Jag tror att frågan på dem är både ja och nej. Om jag skulle vara otrogen mot min partner, skulle det krävas år av transparens, genuinitet och tydlighet i att jag förändrats. Jag behöver på riktigt förändra mina vanor och beteenden för att kunna återuppbygga den raserade tilliten. Om jag ens fick chansen att återskapa tilliten. Med åren skulle jag möjligen kunna återuppbygga tilliten, om jag fortsatte vara konsekvent. För den som har tappat tilliten kommer ständigt leta efter små mönster för att kunna skydda sig. Den som tappat tilliten till någon och sedan ger dem denna finna gåva åter, trots sveket, kommer göra allt för att slippa återuppleva det. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Första gången kan jag möjligen behålla tilliten till mig själv, andra gången kommer jag ifrågasätta mig själv hur jag kunde vara så dum att ge någon en andra chans. Du tappar tilliten till dig själv.

På samma sätt är det på jobbet. En arbetsplats som tappat tilliten på något plan kommer ha ett långt arbete framför sig. Det kan vara en tappad tillit till företagets ledning, på affärsidén, till sina kollegor eller till sin egen förmåga att utföra ett bra jobb. Jag har skrivit om det innan, men det gick en fantastisk dokumentär på SVT av Louis Theroux. Den handlade om den brittiska programledaren Jimmy Saville. Som under sin levnadstid var en framstående karaktär och som dessutom gjorde stora humanitära insatser genom att bygga sjukhus mm. Där det sedan visade sig efter hans död att han troligen utsatt upp till 450 barn och unga för sexuella övergrepp. Många på det sjukhus han byggt. I dokumentären intervjuar de en kvinna som jobbat nära Jimmy hela sitt liv och aldrig sett något konstigt. Hon hade i hela sitt liv trott att hon kämpat för något gott. Att hon gjorde världen bättre. Så visade det sig att det bara var en fasad för alla övergrepp. Hela hennes tillit förintades på en sekund. Både till det hon gjort och till sig själv.

Det behöver inte vara så extremt, men känslan av att förlora tilliten till någon eller något är hemskt. Att återuppbygga tilliten på en arbetsplats är komplext, oavsett vilken del det gäller. I en kärleksrelation är det två personer involverade. På ett arbete kan det vara tusentals relationer.

Tilliten är en ledarskapsfråga. Att bygga tillit är för mig ledarnas kanske viktigaste uppgift. För utan tillit kommer organisationen haverera till slut. Det bästa är att bygga den från grunden, ha med tillitstanken rakt igenom när företaget växer. Fast det skeppet har seglat för länge sedan för många. Då är det näst bästa att börja idag. Att man börjar fundera på hur vi kan återuppbygga tillit i organisationen, eller stärka den ännu mer. Det är ett tålmodigt arbete, att varje dag jobba för tydlighet, transparens och genuinitet. Att varje dag jobba med sin kommunikation. Att varje dag ställa sig frågan om jag som ledare lever som jag lär? Att varje dag ställa sig frågan om jag har tillit till mig själv, så att jag är modig nog att lita på mina kollegor och medarbetare?

Ni som läser min blogg kontinuerligt vet om att det här är en riktig hjärtefråga för mig. Min magisteruppsats handlade om tillit i organisationer. Det var långt före jag fattade hur oerhört viktigt det faktiskt var på riktigt. Även om vår studie visade på att det var en avgörande faktor. Tillit för varandra är grunden för hela vårt samhälle. Den är grunden för hela vårt välmående. Har du missbrukat någons tillit till dig? Då har du en lång resa tillbaka att göra. Den är inte omöjlig, men den är svår. Du behöver vara beredd på att göra jobbet! Oavsett om det är i jobbet eller i det privata.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Återskapa tillit?

Byta perspektiv

“Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” -Albert Einstein Jag brukar ofta säga att nyckeln till lycka är framgångsrika rutiner. Vi…

“Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” -Albert Einstein

Jag brukar ofta säga att nyckeln till lycka är framgångsrika rutiner. Vi behöver ha en struktur och rutin i livet som får oss att må bra och inte tvärtom. Framförallt att vi mår långsiktigt bra av rutinen, även om den i stunden kan te sig tråkig. Så kan vi krydda livet med det som är lite mer kortsiktigt.

Fast sedan har vi alla de tillfällen där vad som har varit framgångsrika rutiner nu har spelat ut sin roll. När vi med en dåres envishet fortsätter, för det har funkat förr, men de önskade resultaten uteblir. Det här gäller både i det privata som i näringslivet. Hur många företag har vi inte sett som hållit fast vid sin tidigare framgångsrika strategi, för att i nästa stund gå under för att omvärlden förändrats.

Kodak är ett klassiskt exempel. De var världens främsta kamerafilmstillverkare. Ironiskt nog var det också en av deras anställda som anses ha uppfunnit den första digitalkameran. Kodak fortsatte ihärdigt med sin filmtillverkning och blev omkörda av just digitalkameran.

Svenska Facit är ett annat gammalt klassiskt exempel. Som var världsledande på räknesnurror och mekaniska räknare. Fast de höll fast vid det som en gång gav dem framgång, trots att de små digitala miniräknarna kom.

Handeln står i den utmaningen nu. Följ med i utvecklingen, eller fortsätt med traditionella strategier och gå under. Massor av andra branscher omvandlas och de som fortsätter göra det de alltid gjort tappar sin framgång.

På samma sätt kan vi ramla in i denna fällan på det personliga planet. Du går till gymmet för att köra samma övningar och repetitioner du alltid gjort. Men kroppen har vant sig. Du kör samma gamla kärleksakt med frun som du gjort i tjugo år. Ni kan göra det i sömnen, men det är en rutin som sedan länge slutat leda er till det ni en gång tyckte var fantastiskt. Eller du har fastnat i ett jobb som du gjort på samma sätt i många år och det kommer in en yngre kollega som med modern teknik gör ditt jobb tre gånger bättre.

Förändra en vana
Vi behöver skapa en vana att våga förändra våra vanor!

Ja, vi behöver skapa framgångsrika rutiner för att må bra och för att göra resultat. Fast minst lika viktigt är att stanna upp och reflektera, leder mina rutiner mig fortfarande åt det håll jag vill? För att göra det behöver vi ibland byta perspektiv. Ibland bara mentalt, men också fysiskt. Sitter du på samma kontorsstol som du gjort i tio år, kommer din hjärna falla in i samma tankemönster. Ligger du på vänster sida om din partner i sängen varje natt, kommer ni antagligen vara väldigt trygga hos varandra, men högst uttråkade.

Jag har reflekterat mycket över mina egna rutiner den senaste tiden. Jag behöver göra vissa saker annorlunda. Exakt vad vet jag inte, hade vi vetat det hade framgång kommit enkelt. Nej, ibland får vi helt enkelt testa oss fram, våga vara innovativa. Enda sättet för att våga bryta med gamla rutiner handlar om att utmana sig själv eller sin verksamhet. Det handlar om att vara modig nog att förändra något som fungerat, till något vi inte har en aning om det fungerar.

De företag och personer som når riktigt långt, det är de som i sina system och rutiner bygger in ständig förbättring och utveckling. De som klarar av att bygga in nyfikenhet och ifrågasättande i sitt system kommer ta en hel del risker, men de ökar förutsättningarna för att leva livet fullt ut!

Har du eller ni fastnat? Byt perspektiv! Gör något annorlunda! Ibland något helt nytt, vid andra tillfällen små förändringar! Och är det i sänghalmen, se till att din partner är med på det hela innan du går fullständigt bananas! 😀

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Byta perspektiv

Fel, fel, fel

Den här helgen har till stor del spenderats med mitt bokmanus till min kommande bok. Jag har haft det hos en korrekturläsare, som nu återkommit med sina synpunkter. Sedan är…

Den här helgen har till stor del spenderats med mitt bokmanus till min kommande bok. Jag har haft det hos en korrekturläsare, som nu återkommit med sina synpunkter. Sedan är det min uppgift att förändra och förbättra.

När jag gav ut JOBBET ÄR DITT ville jag i slutet kräkas på den. Omskrivningar, detaljändringar och att det alltid finns mer att förbättra kan knäcka vilken lycklig person som helst. 🙂 För det arbetet handlar bara om en sak, att leta fel.

Först låter jag en annan person leta fel i det jag lagt ner min själ i. Vilket i sig är en fruktansvärd upplevelse. Jag tänkte vidare kring det i helgen. Under min skolgång hade jag det hyfsat enkelt, rätten var fler än felen. Fast det var ändå lät att fastna i de där felen. Det var de som tog mitt fokus. Vilket i sin tur riskerar leda till att jag slutar våga. Rädslan för att göra fel eller misslyckas tar överhanden.

Det här tror jag är vanligt. Inte bara hos mig, men hos många av oss som var rätt duktiga i skolan. Vi tenderar att välja säkra vägar, där vi inte riskerar alltför mycket. Och helst om vi misslyckas, är det inom något vi inte lägger någon större prestige. Vi blir produktiva, laglydiga medborgare som gör bra saker, men aldrig når vår fulla potential.

Det är inget fel i att vara produktiv och laglydig, men för mig gnager det om jag inte bryter mig loss från den där rädslan att misslyckas. Att jag fastnar i min bekvämlighet och ser tillbaka på ett liv som varit gott, men utan att ha vågat. För att jag genom livet gått runt och försökt undvika alla fel och misstag.

olycklig

Nu har jag i helgen noga studerat alla mina fel och tillkortakommanden. Åtminstone de som hamnat i den här boken. Den har många fler rätt än fel, men det är en process där jag tvingas se alla fel. Det gör fruktansvärt ont i mig att behöva gå igenom den processen. Den petar hål i min grandiosa självbild! 😀 Fast jag vet att processen är så viktig för mig. Den här processen är till för att ta mig framåt, att få mig att ta ett nytt steg som människa. Ett steg framåt, för att minska rädslan för misslyckande och för att visa upp det jag skapar.

Det är också när jag ser alla de fel jag gjort och de brister jag har som rädslan kryper på. Rädslan över att det jag gör inte duger. När vi som människor är i en process kring att leta fel, hur kan vi ens tro att den rädslan inte skulle dyka upp? Det vore omänskligt att inte tvivla.

Det brukar sägas att mod inte handlar om att vara orädd, utan om att vara rädd men att göra det ändå. Det är något jag ofta brukar tänka på i de här stunderna. Och för att vara modig, krävs det att vi har någon form av trygghet. En trygghet i oss själva, i vår omgivning och att livet löser sig ändå.

När jag letar efter alla mina fel, då behöver jag påminna mig om allt detta. Det här inlägget var för att göra det tydligt för mig, Fast kanske behöver också du som läser påminnas om det.

Jag har sagt det tusen gånger, nyckeln till ett lyckligt liv handlar om att leta rätt. Leta rätt hos dig själv och andra. Och när vi ändå tvingas att leta fel, för att det ska bli rätt, förstå att det i slutändan för dig framåt som människa.

Med det sagt, när min nästa bok kommer, leta rätt i den! 😉 Eller gör det bättre själv! 😀 Ha också respekt för alla människor som vågar något. För alla de som skapar något för omvärlden, oavsett om det är konst, böcker eller ett företag. För alla de som vågar stå för något viktigt. För alla de som vågar blotta sitt hjärta och sina känslor. Ha respekt för alla dem, för det är f-n inte lätt att våga misslyckas för att lyckas! Och allas vår uppgift är att respektera det, för att fler ska kunna våga skapa och dela med sig!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

2 kommentarer till Fel, fel, fel

Hoppa hoppfullt

Igenkänningsfaktorn är enormt stark hos oss människor. Till den gräns att vi riskerar att stanna på ett dåligt ställe, för vi vet vad vi har, men vi vet inte vad…

Hoppa med hopp

Igenkänningsfaktorn är enormt stark hos oss människor. Till den gräns att vi riskerar att stanna på ett dåligt ställe, för vi vet vad vi har, men vi vet inte vad vi får. Jag skrev en gång ett inslag om att vara kapten på Titanic, om att vi ibland behöver hoppa i panik, den dagen det inte går längre. Förhoppningsvis har vi förstånd att hoppa tidigare. Tyvärr stannar en del kvar och sjunker med skeppet. Bli inte en av dem!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

PS. Och ja, det är jag på bilden! 🙂 DS.

Jobbet är ditt

Kommentarer inaktiverade för Hoppa hoppfullt

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden….

Framtidens ledarskap

Hur ser egentligen framtidens ledarskap ut? Vad krävs för att vi ska nå framgång och välmående i den moderna organisationen? Den frågan har jag funderat mycket över den senaste tiden. Tidigare var kunskap makt, var du kunnig på ditt område kunde du bli chef. Vilket ofta inte blir bra alls, för det du var kunnig på var inte ledarskap. Vi ser fortfarande den här typ av rekryteringar till chefsposter, men förhoppningsvis är en förändring på väg. Där det inte längre är kunskap som efterfrågas, utan tre andra egenskaper.

När jag tänker på en modern organisation tänker jag mindre upplevelse av hierarkiska strukturer, större inslag av självorganisering och ett större medskapande med kunder/personal. Där de vi finns till för, kunderna, är så djupt involverade i vår affärsutveckling att de nästan kan känna doften av Berits morgonbesök på den tredje personaltoaletten på fjärde våningen.  I den typen av organisation står våra användare för den stora kunskapen. De vet bäst vad de vill ha i en produkt, tjänst eller samhällsservice. Personalen bidrar sedan mer med utformningen av det. Det här ställer helt andra krav på ledarskap än vad det tidigare gjort. Och tre ledaregenskaper sticker ut;

Mod, tillit och trygghet

Mod är en bristvara idag. Vårt samhälle är idag mer transparent, men också mer dömande. En person i ledande position riskerar få mycket mer skit via media och sociala medier. De ställs inför högre krav från både anställda, kunder och högre chefer. Vilket gör att det enklaste sättet att undvika att få skit är att bli en icke-beslutare. Om jag minimerar mina beslut, då kan ingen bli arg. Det leder till ren katastrof, men är i för många fall rådande chefsstil. Dessa personer vill uppleva kontroll, de vill ha trygghet och genom att inte agera försöker de uppnå det. Det kräver ordentligt med mod för att våga stå upp för det vi tror på idag, när de som inte håller med kan piska upp en lynchstämning. För att lyckas som ledare i en modern organisation är dock mod en av de viktigaste egenskaperna. För en modig ledare kan ingjuta trygghet i personalen. Låt mig ta ett exempel från skolvärlden. I skolan skall elever ägna sig åt entreprenöriellt lärande enligt läroplanen. En lärare får ingen utbildning i detta under sin lärarutbildning, vilket gör att de riskerar att känna sig osäkra på vad det innebär. För att få eleverna att börja tänka entreprenöriellt behöver de känna trygghet i att det är okej att göra misstag och dra lärdomar av det. Den tryggheten kan läraren ge, men bara om den är modig nog att gå utanför den bekväma ramen. För att läraren skall känna sig trygg i att gå utanför den bekväma ramen, krävs det en rektor som är modig nog att lita på sina lärare och skapa den tryggheten.

Det här är samma sak som i ett företag. I en modern organisation med platt struktur kommer personal till stor del behöva vara sina egna ledare. Det kräver mod från de som trots allt är satta som formella ledare. För vi har inbyggt i oss att vi vill ha kontroll. Den ger vi bort genom att ge tillit till vår personal. Att ge tillit är alltså ett sätt att vara modig, för vi kan inte med säkerhet veta att det blir bra. Vi måste också ha tillit till processerna och mod att bjuda in till dem. Det moderna ledarskapet kommer vila i en inre trygghet, på att processerna tar rätt väg, även utan att du kontrollerar dem. Det här kräver enormt mycket av oss som ledare. Du måste arbetat med dig själv och dina inre processer för att kunna hantera det. Det är läskigt att släppa ifrån sig kontrollen för något som är ditt fel om det går snett. Fast det är det enda sättet för framgång i en modern organisation.

Som ledare är det alltså ditt mod och din tillit som skapar trygghet hos din personal att våga vara modiga. Det är din trygghet som gör att du klarar av att vara modig. Det är det modet som kan skapa lojalitet hos både era kunder och er personal. Det handlar om din inre upplevda kontroll, att kunna navigera utan karta och kompass.

Hade vi jobbat mer med självkännedom, entreprenöriellt lärande och mod att släppa yttre kontroll i skolans värld, hade vi haft hundratusentals ledare rustade att möta framtiden. Oavsett om de bara ledde sig själva eller andra. Istället fortsätter vi forma unga efter gårdagens utmaningar. Det här oroar mig mycket. För i framtiden ska jag behöva möta vår sjukvård, äldrevård och löständer. Med krav på att få vara delaktig i min egen utformning av alla de delarna, men utlämnad åt ett förlegat system med ledare formade i gamla modeller.

En annan utmaning är att de som skulle kunna stå för det moderna ledarskapet idag. De som har den inre tryggheten, förstår komplexiteten och skulle kunna driva saker framåt, de undviker formella chefsroller i många organisationer. För organisationen är inte byggd för ett modigt och modernt ledarskap. Hur fasen vi löser det har jag ännu inte hittat någon bra lösning på. 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade för Framtidens ledarskap

Type on the field below and hit Enter/Return to search