Jag får börja med att hälsa alla nya läsare välkomna! Idag släppte jag den här bloggen för en lite bredare massa än tidigare. Jag hoppas naturligtvis att ni gillar det ni läser och att kanske just något litet påverkar ert liv till att bli lyckligare! Jag såg igår en färsk dokumentär om Tony Robbins. Han berättade där om hur en av hans lärare hade förändrat hans liv genom något så enkelt som att han såg honom och hans styrkor i ett kort möte. Vissa personer råkar få den rollen i vårt liv. Idag ska jag berätta om en person som kanske inte hade samma positiva påverkan på mitt liv i det korta perspektivet, men som ändå har lett mig till den jag är idag. Och att det faktiskt är jag som väljer, oavsett vad som händer mig!
Vare sig du tror att du kan eller inte kan har du rätt. Det uttrycket stod industripionjären Henry Ford för. Och det finns så mycket klokt i det. Allting handlar om den attityd du väljer till dig själv, en uppgift eller livet. Den attityd du väljer att se livet med är direkt korrelerat till din lycka.
När jag var 15 år skulle jag konfirmeras. Tonåren, pubertet, relativt kraftigt överviktig och en extremt låg självkänsla gjorde att min syn på livet var väldigt vacklande. Vi hade en kvinnlig konfirmationspräst som jag tyckte var en ganska vettig person och eftersom jag alltid brottats med min religiösa övertygelse försökte jag lyssna in mycket av det hon sa. Innan konfirmationen skulle vi åka på sedvanligt konfirmationsläger. Lägret lades i Åsljunga. Vilket gav en lyckokick för mig där och då eftersom jag var och är ett extremt fan av Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK. Jag fick se platserna som jag bara hade fantiserat om från böckerna. Däremot så blev de nästkommande 10-15 åren efter den vistelsen präglade av det lägret. Vår konfirmationspräst förde ett samtal med några av oss under en kväll. Vi pratade om de stora frågorna och prästen berättade att hon trodde att livet på jorden var helvetet. Det fanns så mycket ondska i världen så hon kunde inte se detta på något annat sätt. Det satte sig tyvärr alltför hårt hos mig. Hennes ord råkade passa in på hur jag kände just då i livet. Det var en förklaring som gjorde att livet blev lättare att förstå. All skit som jag kände, det var menat att vara så. Jag började se min värld utifrån hennes beskrivning. Därför gjorde jag det till en vald sanning hos mig själv.
Tänk dig själv att du är 15 år och börjar se livet som helvetet? Hur kul kommer du ha i livet då? Du kommer ständigt gå och leta efter tecken som stämmer in på din världsbild. Går det bra för dig kommer du genast att undra när det går åt skogen. Och du kommer ständigt att längta till det hela tar slut. Det enda som tröstade var att jag åtminstone förstod varför livet var plågsamt. För mig hade det mycket väl kunnat ta slut under dessa åren, men jag var också präglad av en bild hemifrån att de som tar livet av sig inte kommer ”vidare”. Det gick inte att frigöra sig från helvetet på egen hand, för jag skulle inte komma någonstans. Så jag var i ett skruvstäd, jag kunde bara härda ut. Jag har fantastiska föräldrar och det var aldrig något moraliserande över frågor som självmord, så jag kan inte klandra dem för att de satt mig i skruvstädet. Idag kan jag ju faktiskt se att det var en del av min räddning. 2008 hade jag skruvat fast mig själv i skruvstädet så hårt att jag inte längre brydde mig. Valet kom ner till att leva livet som jag ville leva det, dvs. inte se det som ett helvete, eller att ta livet av mig. Där och då ändrade jag min attityd till livet. Jag valde att se livet som kul! Jag valde att se livet som en lek! Jag valde att se livet som den roligaste skola jag kunde tänka mig! En tanke i mitt eget huvud gjorde så enormt stor skillnad.
Tänk dig vilken nyfikenhet det skapas av att se livet som något roligt! Tänk dig vilken skillnad det gör mot att se det som ett helvete! Den lilla skillnaden i en enda tanke gör ditt liv så oerhört mycket annorlunda. En liten tanke vänder helt upp och ner på dina perspektiv. Varje liten uppgift i ditt liv kan vara meningslös eller meningsfull. Varje liten sekvens kan du se som ett problem eller en möjlighet. Det är så jäkla enkelt, men ändå så svårt. Hur skulle du vilja se på livet? Vilken metafor skulle göra störst nytta för dig? Livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får?
De säger att det vi lägger fokus på är det vi ser. Som att gravida kvinnor helt plötsligt ser barnvagnar överallt. Eller den där bilen du just köpt som du tyckte var så unik, nu ser du plötsligt dem överallt! I det stora hela så kommer du tolka livets händelser via ditt attitydfilter. Du kommer att leta efter tecknen som motsvarar din attityd. Det gäller livet, invandrarna eller röda saker i rummet. Du har valt en sanning och du kommer omedvetet söka efter händelser som stärker din övertygelse. Så välj en sanning och attityd till livet som gör dig lycklig och glad!
Tyvärr tror jag inte min konfirmationspräst nådde den punkten, att hon förstod att attityden till livet gjorde en skillnad. Vad jag förstått valde hon den andra vägen, att på egen hand frigöra sig från helvetet. Hon skruvade aldrig upp sitt eget skruvstäd. Kanske att hennes öde till slut kan hjälpa andra att byta attityd, att se livet som något fantastiskt istället! Jag hoppas att du ser livet och dess händelser som något positivare från och med nu!
Och till alla er som jobbar med unga människor, inse hur mycket era ord och handlingar kan påverka deras liv! Ett av mina syskonbarn hade en lärare som sa att det inte ska vara roligt att gå i skolan! På en annan skola berättades det för eleverna att högstadiet kommer bli tråkigt! Tänk er vad det kan prägla ett barns syn på livet! Ni behöver inte ge dem falska förhoppningar om att det ska vara rosa elefanter och glass varje dag, men sänk inte deras glädje och nyfikenhet! Låt dem inte se livet som tråkigt, som ett helvete eller något annat värdelöst synsätt! Din attityd smittar, använd den då till att göra världen roligare och bättre!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
