Det pratas mer och mer om tillit i organisationer, men också på det personliga planet. Det pratas om tillitsbaserat ledarskap. Fler föreläsare börjar prata om tillit osv. Och det välkomnas naturligtvis av mig, eftersom det sedan länge är mitt absoluta specialområde och passion. 🙂
Jag funderade på just tillit häromdagen. I mitt förra inlägg skrev jag om nyhittad energi. Och jag inser att den baserar sig oerhört mycket på tillit och förtroende.
Dels en tillit till mig själv och att saker att ting löser sig. Jag backar ett steg och känner mig trygg att rätt vägar öppnar sig. Det är en förutsättning för lycka.
Dels också att jag fått andras tillit. Där de visar förtroende för mig och litar på att jag håller deras tankar och känslor för mig själv. Jag blir så oerhört ärad över det. Jag tycker att det finaste man kan få av en annan människa är förtroende. Och jag fattar inte hur man kan tänka sig att missbruka det. Om du får världens bästa present och så förstör du den för evigt? Det måste vara det dummaste självsabotage man kan tänka sig.
Och jag tror att de här båda delarna hör ihop. En människa med självtillit kommer antagligen utstråla en energi som skapar förtroende. En människa med självtillit kommer ej heller känna något större behov av att missbruka ett förtroende.
Vi människor har byggt hela vårt samhälle på tillit. Ingen vettig människa skulle sätta sig i en bil om vi inte hade tillit till att övriga kan trafikreglerna. Ingen människa skulle ta emot en papperslapp med en siffra på för betalning av en vara, om det inte fanns tillit. Vi har en enorm tillit till våra system, men ändå tycker jag tillit är en bristvara. Speciellt brister det i tilliten till oss själva.
Vill du bli lycklig och göra andra lyckliga, var en människa som skapar tillit och förtroende!
Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!
Happy Cato
