För precis ett år sedan ville jag bara kräkas. Jag mådde så illa, hela min kropp våndades och ville bara springa därifrån. Den hade gått in i flyktläge. Trots att ingen kroppslig fara fanns omkring mig. Den typen av ångest kommer sällan i mitt liv numera, men för precis ett år sedan fanns den där. Hade det varit några år tidigare, då hade jag lyssnat på kroppen, backat ur och levt ett otillfredsställt liv som jag ständigt hade ångrat.

För precis ett år sedan klickade jag på publicera, sände ut till alla jag kände att jag skulle blogga och föreläsa om lycka. Hur mycket jag än har jobbat med att sluta bry mig om vad andra tycker, så kom tankarna kring vad alla skulle tycka. Kan verkligen han prata om lycka? Hur f-n tror han att han kan skriva? Hur tror han att han kan föreläsa? Det kommer säkert gå åt h-vete! Alla de tankarna och en miljon till gick genom min hjärna den dagen. Samtidigt så tänkte jag såhär, att då får det vara så. I många år levde jag i rädsla över att folk skulle tycka och tänka massor om mig. Mina beslut styrdes helt av det, jag tog alltid den säkra vägen. Det gav mig ingen lycka alls. Så då är det skit samma, det enda sättet för mig att bli olycklig skulle vara att inte publicera. Att backa innan jag ens börjat. Då blev det genast lättare att trycka på den där knappen. För då hade jag åtminstone tagit ett steg mot det jag tror på. Sedan kunde folk få tycka att jag var en idiot. Då var jag åtminstone en idiot som vågade!

Det knapptrycket var ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv. Det bröt ner så många barriärer av rädsla. Det har fått mig att våga på så många andra plan. Mycket tack vara dig som läser och stöttar! För med positiv respons växer vi som människor och det får oss att ta steg framåt! Tack för allt stöd jag har fått det senaste året!

Bara två veckor senare började min och min familj livs jobbigaste resa. När jag ser tillbaka på det nu med lite mer distans, var bloggen en så viktig faktor att processa allt för mig. Jag vet också att det var en viktig del av mammas sista tid, hon var min ivrigaste påhejare och jag vet att mina ord gav henne kraft i det hon gick igenom. Även om ingen annan någonsin hade läst min blogg, är det viktigt för mig att känna att hon gjorde det och att hon uppskattade den!

Livet, och döden, är märklig på det sättet, att bara två veckor efter att jag ska skriva om hur vi blir lyckliga i livet, så slängs vi in i en kamp som kan göra vem som helst djupt olycklig. För mig var och är det en oerhörd tröst att veta att 90 % av vår lycka kommer från det inre. Den vetskapen har varit så viktig för att komma igenom mammas bortgång. För det ger mig så mycket makt att hantera min egen process i något som jag inte kunde göra något åt. Det är också därför happycato.se finns till. För att sprida kunskap och göra det konkret för fler vad som skapar lycka. Så att vi i de svåra stunderna faktiskt kan ha verktyg för att hitta tillbaka till vår väg. För att få fler att våga gå sin väg. Och framförallt få fler människor att föra världen framåt så att den blir en bättre plats för alla!

Ett år är en kort tid för att uppnå de sakerna. Det här är en livslång resa, det här är mitt livssyfte. Det kanske inte alltid kommer vara i en blogg eller via föreläsningar, men jag kommer alltid att jobba för att skapa en lyckligare och bättre värld. Sakta, men säkert utvecklas och visas min väg framför mig. Jag har tusen idéer om hur jag kan komma vidare i mitt arbete och det kommer hända massa spännande saker framöver!

Själva bloggdelen av min verksamhet har under första året inte direkt genererat några intäkter, vilket inte heller var tanken. Bloggen är till för mig för att processa saker och för dig som är intresserad av att lära dig mer om lycka. Den kommer finnas så länge jag tycker det är kul att skriva. Jag tänkte avsluta med några av mina inlägg som varit extra uppskattade:

Mitt första inlägg för den breda massan hittar du här.

Mitt mest läsa inlägg är det jag skrev efter mammas bortgång och det hittar du här.

Det inlägg som flest hittar via google är det om att inte följa den gyllene regeln, det hittar du här.

Och mitt egna favoritinlägg hittar du här.

Tack till alla er som läser! Tack till alla er som jag får ha samtal om livet med och lära mig av! Tack till alla er som anlitar mig som föreläsare! Tack till alla er som helt enkelt gör mitt liv lyckligare och gladare! Nu kör vi ett år till och försöker skapa lite mer lycka i världen!!

Happy Cato

PS. Dagens bild är den jag använde (med systers tillåtelse) för att offentliggöra min blogg. Mina fantastiska syskonbarn var en perfekt kombination för att visa det happycato.se vill skapa (en bättre värld) och ett tacksamt trick för att folk inte skulle såga mig, för barn går alltid hem på bild! Ibland måste man tänka till! 😀 DS.