Den senaste tiden har präglats av en blandning av ovisshet och visshet. Det som tidigare var ovisst präglas nu av mer visshet, det som tidigare fanns viss visshet i, präglas…
Den senaste tiden har präglats av en blandning av ovisshet och visshet. Det som tidigare var ovisst präglas nu av mer visshet, det som tidigare fanns viss visshet i, präglas nu av ovisshet. Livet och världen är spännande. 🙂
Valet i Sverige har skapat ovisshet på ett nationellt plan och på många håll också lokalt. Det som slog mig mest dagen efter valet var att ingenting hade förändrats. 🙂 Folk tog på sig byxor och gick till jobbet precis som vanligt. På kort sikt påverkar nationell ovisshet oss väldigt lite i vardagen, på lång sikt lite mer. Fast internationell ovisshet skapar nog mer oreda i slutändan, en internationell finanskris har mycket större effekt på våra dagliga liv än om det är blått eller rött styre. Jag tänker åtminstone försöka göra denna värld lite bättre oavsett vilken partifärg som styr. För bakom alla färgerna har vi fortfarande precis samma drivkrafter, oavsett om du är röd, brun eller blå. Som Dalai Lama sa när jag fick äran att lyssna på honom i veckan: Vi människor fokuserar för mycket på sekundära faktorer som nationsgränser, partitillhörighet och religion. Istället för att se alla våra likheter och fokusera på medmänsklighet. Han summerade hela grunden till att mitt företag finns till på ett briljant sätt. För när människan väl lyckades komma bortom hudfärger, då kom DISC och började sätta andra färger på folk. Det kan finnas en poäng med den, men bakom de färgerna har vi fortfarande samma drivkrafter och förhoppningar i livet. Och de tycker jag vi pratar för lite om.
Vi går istället över till vissheten som är mer på ett personligt plan. Efter att ha slutat min deltidstjänst på 75 % i Ronneby Kommun innan sommaren har min framtid präglats av ovisshet. Ni som följer bloggen vet att det inte har bekommit mig ett dugg, sommaren har varit härlig. Däremot har höstens intåg gjort att känslan av samhörighet och att få göra mer skillnad börjat saknas lite. Att vara ensamföretagare och boendes i en liten kommun som Sölvesborg är inte optimalt för samhörigheten. Jag önskar det fanns en plats att gå till varje dag, där jag fick träffa likasinnade. Jag har t.o.m drivit frågan när jag jobbade inom kommunen, att få till en sådan samlingsplats, men väldigt lite händer. Dessutom är inte min verksamhet på den nivån ännu, att jag kan leva fullt ut på det. Vilket är helt enligt plan, växa långsamt har funnits med sedan dag 1. Därför har jag sökt en del jobb under sommaren och början av hösten. Och i torsdags kom jag överens med Karlshamns Kommun om en deltidsanställning på 60 % i ett länsövergripande projekt. Vilket på många sätt är optimalt för att kunna bygga vidare på min egen verksamhet, samtidigt som jag får härliga kollegor att träffa några dagar i veckan. Plus att jobbet verkar rätt kul och har ett tydligt syfte att göra skillnad i människors liv och samhället som stort, som också går i linje med mitt eget syfte.
Förutom 60 % jobb och förhoppningsvis uppdrag som fyller mina andra 40 % kommer jag fortsätta mina studier i psykologi. Nu till hösten blir det arbetslivspsykologi, som ligger precis i linje med mitt eget område, organisationsutveckling och välmående. Vilket känns väldigt spännande!
Eftersom jag nu växlar upp mitt eget företagande finns det utrymme för fler roliga uppdrag! Vill du utvecklas, inspireras och bli lite lyckligare? Vill du att din verksamhet och din personal ska utvecklas, inspireras och bli lyckligare? Då är jag personen du ska kontakta för ett förutsättningslöst om vad jag kan bidra med till er!
Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!
Happy Cato
Kommentarer inaktiverade för Lite mer visshet
Några av mina bästa samtal har varit med människor i utanförskap. Det är i de samtalen jag lärt mig mest om livet. När jag växte upp i villakvarteret, pluggade på universitetet eller jobbade som klubbchef på golfklubbar fanns inte den världen ens i mitt medvetande. Då var innanförskapet naturligt, fast jag alltid kände mig utanför… Därför har de samtalen varit så viktiga för mig, för äntligen fanns det en grupp som stod och betraktade samhället med ett delvis utifrånperspektiv. Ett jag kunnat identifiera mig med, men som jag inte kunde sätta fingret på. Om galenskapen att köpa alla samhällets normer om 
Människor som febrilt blundar för att vi innanför skulle vara något annorlunda än de utanför. När isberget kommer nära kommer en grupp i utanförskap säkert få skulden av vissa grupper. Ni kan själva gissa vilken. Det är deras fel kommer det heta. För vi vill fortsätta blunda och inte inse att vi är ansvariga själva för den sits vi sitter i, för det system vi hjälper till att bibehålla. Det kommer bli en tuff resa, men jag hoppas att när vi kommer ur stormen, att vårt system inte längre baseras på galenskap, på om du är innanför eller utanför. Jag hoppas att det sker en grundlig förändring där vi förstår vad som egentligen är viktigt i denna värld av överflöd. Att vara lycklig, känna mening och ha goda relationer.
på något sätt. Jag har tappat tillit till chefer, till medarbetare och till organisationer. Jag har tappat tillit till partners och till vänner. Fortfarande till den grad att jag väljer att öppna mig väldigt långsamt inför nya människor. Bloggandet har hjälpt mig mycket. Det har gjort att jag vågat öppna upp mycket, samtidigt som jag inte vet om det sitter någon gammal ärkefiende och sammanställer all skit för att en dag kasta det tillbaka på mig… 😀
Det här leder ju också till klara spelregler för mig själv. I en relation, kärleks- eller vänskaplig, väljer jag tillit till den eventuella dag då det visar sig vara fel och hanterar det utifrån graden av tillitsförlust. I ett jobb likadant, när jag har tappat tilliten till min chef, min organisation eller en process, då väljer jag att lämna. Eftersom jag har tillit till mig själv och min kompetens att hitta en bättre plats att vara på.