Etikett: arbete

Lite mer visshet

16 september, 2018 18:30 16 september, 2018

4 min read

221 views

Kommentarer inaktiverade

Den senaste tiden har präglats av en blandning av ovisshet och visshet. Det som tidigare var ovisst präglas nu av mer visshet, det som tidigare fanns viss visshet i, präglas…

Den senaste tiden har präglats av en blandning av ovisshet och visshet. Det som tidigare var ovisst präglas nu av mer visshet, det som tidigare fanns viss visshet i, präglas nu av ovisshet. Livet och världen är spännande. 🙂

Valet i Sverige har skapat ovisshet på ett nationellt plan och på många håll också lokalt. Det som slog mig mest dagen efter valet var att ingenting hade förändrats. 🙂 Folk tog på sig byxor och gick till jobbet precis som vanligt. På kort sikt påverkar nationell ovisshet oss väldigt lite i vardagen, på lång sikt lite mer. Fast internationell ovisshet skapar nog mer oreda i slutändan, en internationell finanskris har mycket större effekt på våra dagliga liv än om det är blått eller rött styre. Jag tänker åtminstone försöka göra denna värld lite bättre oavsett vilken partifärg som styr. För bakom alla färgerna har vi fortfarande precis samma drivkrafter, oavsett om du är röd, brun eller blå. Som Dalai Lama sa när jag fick äran att lyssna på honom i veckan: Vi människor fokuserar för mycket på sekundära faktorer som nationsgränser, partitillhörighet och religion. Istället för att se alla våra likheter och fokusera på medmänsklighet. Han summerade hela grunden till att mitt företag finns till på ett briljant sätt. För när människan väl lyckades komma bortom hudfärger, då kom DISC och började sätta andra färger på folk. Det kan finnas en poäng med den, men bakom de färgerna har vi fortfarande samma drivkrafter och förhoppningar i livet. Och de tycker jag vi pratar för lite om.

Vi går istället över till vissheten som är mer på ett personligt plan. Efter att ha slutat min deltidstjänst på 75 % i Ronneby Kommun innan sommaren har min framtid präglats av ovisshet. Ni som följer bloggen vet att det inte har bekommit mig ett dugg, sommaren har varit härlig. Däremot har höstens intåg gjort att känslan av samhörighet och att få göra mer skillnad börjat saknas lite. Att vara ensamföretagare och boendes i en liten kommun som Sölvesborg är inte optimalt för samhörigheten. Jag önskar det fanns en plats att gå till varje dag, där jag fick träffa likasinnade. Jag har t.o.m drivit frågan när jag jobbade inom kommunen, att få till en sådan samlingsplats, men väldigt lite händer. Dessutom är inte min verksamhet på den nivån ännu, att jag kan leva fullt ut på det. Vilket är helt enligt plan, växa långsamt har funnits med sedan dag 1. Därför har jag sökt en del jobb under sommaren och början av hösten. Och i torsdags kom jag överens med Karlshamns Kommun om en deltidsanställning på 60 % i ett länsövergripande projekt. Vilket på många sätt är optimalt för att kunna bygga vidare på min egen verksamhet, samtidigt som jag får härliga kollegor att träffa några dagar i veckan. Plus att jobbet verkar rätt kul och har ett tydligt syfte att göra skillnad i människors liv och samhället som stort, som också går i linje med mitt eget syfte.

Förutom 60 % jobb och förhoppningsvis uppdrag som fyller mina andra 40 % kommer jag fortsätta mina studier i psykologi. Nu till hösten blir det arbetslivspsykologi, som ligger precis i linje med mitt eget område, organisationsutveckling och välmående. Vilket känns väldigt spännande!

Eftersom jag nu växlar upp mitt eget företagande finns det utrymme för fler roliga uppdrag! Vill du utvecklas, inspireras och bli lite lyckligare? Vill du att din verksamhet och din personal ska utvecklas, inspireras och bli lyckligare? Då är jag personen du ska kontakta för ett förutsättningslöst om vad jag kan bidra med till er!

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Den berusande känslan av frihet

Marcus Cato

23 april, 2018 17:44 23 april, 2018

2 min read

203 views

Kommentarer inaktiverade

Så var det klart. Styrgruppen tog beslut att inte förlänga det projekt jag är anställd i, utan tar ansvaret att sprida min rapport själva. Vilket innebär att jag på fredag…

Så var det klart. Styrgruppen tog beslut att inte förlänga det projekt jag är anställd i, utan tar ansvaret att sprida min rapport själva. Vilket innebär att jag på fredag gör min sista arbetsdag som projektledare i Ronneby Kommun. Och som troligen sätter punkt för nio år av arbete med personer som står utanför arbetsmarknaden. Nästa vecka borträknad, har jag inte en aning om vad som kommer i min framtida väg. Livet är ett fullständigt blankt papper och det är en berusande känsla av frihet som sprider sig inom mig.

Jag fick frågan för några veckor sedan hur jag kan vara så lugn att inte veta vad som väntar. Svaret är, för att jag gjort den här resan förr. Jag har haft det blanka pappret flera gånger och det har alltid lett mig framåt, skapat spännande möten och tagit mig till en ny nivå. En del hittar sina kickar i kokain, andra fallskärmshoppning (det ena paret fötter på bilden tillhör faktiskt mig…). Jag hittar mina i det blanka pappret. Det är i det jag behöver steppa upp! Det är då jag behöver ta mig själv till nästa nivå och jag har total frihet. Det är därför jag älskar att påbörja en bok eller ett projekt, för det är samma känsla av att inte veta vad som ska hända.

Jag vet att berusningen trubbar av. Jag vet att den totala friheten kan övergå i tristess och ensamhet. Den kan skapa meningslöshet. Det gäller att inte vara i det stadiet för länge. Fast just nu, i den här stunden tänker jag bara njuta av att allting för en sekund är möjligt. För det är samma härliga känsla som den dagen jag bestämde mig för att leva, samma känsla som när jag bestämde mig för att säga upp mig från mitt jobb. Det är en känsla av att jag har ingenting att förlora i livet, jag har inte bundit fast mig i något mer än relationer med de jag älskar, men det är en frihet i sig.

Vad som väntar vet ingen! Jag litar på processen och att allt blir som det ska bli! Med nya insikter! 🙂

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Företag/Organisation Glädje Lycka Mening

Den hårfina skillnaden

Marcus Cato

21 februari, 2018 19:50 21 februari, 2018

5 min read

281 views

Kommentarer inaktiverade

Jag har under nästan tio års tid arbetat med att stötta människor i utanförskap. Det har varit försörjningsstödstagare, avhoppare från gymnasiet, unga arbetslösa, personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, nyanlända och hemmasittare i skolan. Jag har mött personer i missbruk, i kriminalitet och mycket annat. Under de här tio åren kan jag inte minnas en enda individ som inte hade bra förmågor eller som hade en ovilja till att bidra till samhället. Alla vill på något sätt känna sig inkluderade och behövda.

Samtidigt har jag också träffat entreprenörer, intervjuat företagare och makthavare. De ”drivna” som är innanför och som vill göra skillnad. De som vi många gånger ser upp till. De som lyckats.

En sak har slagit mig kring alla dessa människor jag mött och det är att det oftast bara är en sak som skiljer de som lyckats mot de som står utanför. De i innanförskap har lärt sig hur de ska utnyttja sina styrkor och få dem användbara inom systemet. De har ofta samma styrkor, men insikten kring dem eller förmågan att utnyttja dem saknas hos de i utanförskap. Båda grupperna har ofta inte varit några stjärnor i skolan. Båda grupperna har ofta varit kreativa, entreprenöriella och praktiskt lagda. Den ena gruppen hyllas av vårt samhälle, den andra förkastar vi och skräms av. För vi vet att om vi tittar för nära, inser vi att det precis likaväl skulle kunnat vara vi som var där. Det är en hårfin gräns mellan att få vara inne i värmen eller stå utanför och titta på. Det kunde likaväl varit du eller jag…

Några av mina bästa samtal har varit med människor i utanförskap. Det är i de samtalen jag lärt mig mest om livet. När jag växte upp i villakvarteret, pluggade på universitetet eller jobbade som klubbchef på golfklubbar fanns inte den världen ens i mitt medvetande. Då var innanförskapet naturligt, fast jag alltid kände mig utanför… Därför har de samtalen varit så viktiga för mig, för äntligen fanns det en grupp som stod och betraktade samhället med ett delvis utifrånperspektiv. Ett jag kunnat identifiera mig med, men som jag inte kunde sätta fingret på. Om galenskapen att köpa alla samhällets normer om att lyckas. Att ett jobb, villa och tvåsamhet är svaret på alla livets problem. Att vi blir lyckligare av pengar. Allt sådant som vi går runt och tror gör oss lyckliga, men, om vi bryter ner det, har väldigt liten betydelse.

Ja, ett jobb gör oss lyckligare. Det finns det studier på. En liten del är att vi får en lön som ger oss trygghet och större upplevd kontroll i våra liv. Den stora delen handlar om att få samhörighet med andra, få vara del av något större och att utvecklas som människa. Alla delarna kan vi få utan ett jobb, fast vårt samhälle är byggt på den principen och det är inte fel. Galenskapen kommer sedan, när vi är innanför och offrar familj, hälsa, tid och massor av annat för jobbets skull. Där vi köper ett dyrt hus, låser fast oss i skulder och är fastskruvade i ett skruvstäd. Där vi tvingas arbeta mer än vi vill för att betala ett hus vi inte utnyttjar för vi jobbar för mycket. Det här har människor i utanförskap varit duktiga på att lära mig se. Tyvärr har jag också sett en del gå från utanförskap till innanförskap för att efter ett tag dras med i normerna. Och helt plötsligt försvann den där lyckan igen.

Lyfter vi blicken lite så ser vi ett isberg komma. Ett isberg som heter lågkonjunktur. Jag är rädd att det är ganska massivt och där det finns människor i innanförskap, fastlåsta i skruvstäd, som riskerar att kastas ut. Människor som febrilt blundar för att vi innanför skulle vara något annorlunda än de utanför. När isberget kommer nära kommer en grupp i utanförskap säkert få skulden av vissa grupper. Ni kan själva gissa vilken. Det är deras fel kommer det heta. För vi vill fortsätta blunda och inte inse att vi är ansvariga själva för den sits vi sitter i, för det system vi hjälper till att bibehålla. Det kommer bli en tuff resa, men jag hoppas att när vi kommer ur stormen, att vårt system inte längre baseras på galenskap, på om du är innanför eller utanför. Jag hoppas att det sker en grundlig förändring där vi förstår vad som egentligen är viktigt i denna värld av överflöd. Att vara lycklig, känna mening och ha goda relationer.

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag! (Lågkonjunkturen kommer nog först i övermorgon…)

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Företag/Organisation Mening

Drömmen om att bli aktiemäklare

Marcus Cato

11 december, 2017 20:00 11 december, 2017

4 min read

356 views

Kommentarer inaktiverade

Idag är det 11 december 2017. För de flesta människor är det en helt vanligt dag. Det är det inte för mig. Inte för att jag befinner mig på Madeira…

drömmen om wall street

Idag är det 11 december 2017. För de flesta människor är det en helt vanligt dag. Det är det inte för mig. Inte för att jag befinner mig på Madeira eller för att jag har tenta idag, nej det är nämligen 30 år sedan filmen Wall Street lanserades.

Det finns tre filmer som påverkat mitt liv mer än andra. Nyckeln till Frihet, precis som för många andra. 🙂 Into the Wild såg jag 2008 och den satte djupa spår i mig, den visade min egen kamp mellan frihet och materialism. En inre kamp jag hade då, som till slut ledde fram till att jag bröt upp med min strävan att ha det perfekta materialistiska livet. Och så då Wall Street, som var filmen som födde drömmen om det materialistiska, ytliga livet.

Jag såg inte filmen 1987, det är jag rätt säker på. 🙂 Däremot så skulle jag tro att jag såg den ett par år senare. Jag bländades av skyskraporna, kostymerna, den idag utdaterade teknologin och viljan att bli rik. Gordon Gekko, han som skulle vara den onde, blev för finansvärlden hjälten. Han har förfört massor av människor in i en värld där Greed is good. För mig var det aldrig Gordon som lockade, för mig var det Bud Fox, huvudkaraktären spelad av Charlie Sheen. Hans vilja, hans målinriktade driv till att bli någon stor fascinerade den då 10-årige Marcus. Han gjorde vad som krävdes för att ta sig framåt.

Ungefär i samma tidstrakter såg jag en annan film, Nyckeln till Framgång, med min stora barndomsidol Michael J. Fox i huvudrollen. Samma tema, men med mer humor. De här två filmerna satte min dröm, jag skulle till Wall Street. Det var där makten, materialismen och pengarna fanns.

Jag kunde nog mer om aktiehandel under min tonårstid än vad 99 % av befolkningen kunde. Jag minns mitt första aktieköp, Finnveden, blev en bra affär. Under gymnasiet tog jag en tredje eller fjärde placering i Unga Aktie-SM. Mitt specialarbete på gymnasiet skrevs kring vad som påverkar aktiernas kurser. Hade jag fått för mina föräldrar så hade jag haft kostym i skolan varje dag. Drömmen var en mörk kostym, med blå skjorta som hade vit krage. Istället blev det en kombination med en annan film, Gatans Gladiator, som jag istället iklädde mig i långrock, gubbakeps och bar portfölj… I ett försök att vara både aktiemäklare och gatufighter. Det är såhär i efterhand ganska självklart för mig varför jag inte fick ligga under gymnasietiden… 😀 Tyvärr har jag inga bilder på mig i denna utstyrsel…

Mitt aktieintresse dog den dagen när jag pluggade finansiering och insåg att det var det tråkigaste jag gjort. Jag önskar mitt materialistiska driv hade dött den dagen också, det hade kanske sparat 10 år av fel fokus. Idag ser jag aktiehandel på nästan samma sätt som gambling. Kurser baseras inte längre på bakomliggande faktorer, de baseras på psykologi, stora aktörers intressen och en världspolitik som är galen. Fast fortfarande älskar jag filmen Wall Street. Fortfarande älskar jag skyskraporna, New Yorks skyline och kostymerna. Jag kan inte hjälpa det, för den påminner mig om en tioåring som bländades till den grad att en dröm föddes. En galen dröm, men ändå en som gjort mig till den jag är idag.

Hade jag fortsatt sträva efter min dröm jag hade som barn, då hade jag med säkerhet varit död nu. Även om jag hade tagit mig till New York och blivit aktiemäklare, hade jag aldrig pallat för trycket. Och jag hade aldrig kunnat finna en mening i det jag gjorde.

Vad finns det egentligen för mening med det här inlägget? Den frågan ställde jag just mig själv. 🙂

Livet är aldrig som på film
Fundera över de mål och drömmar du har, vad ska de leda till?
Jaga inte materialistiska saker, lyckan finns inte att hitta där
Poppa popcorn, släck ner och se filmen Wall Street igen 🙂

Vi ses i en lyckligare och gladare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade

Glädje Lycka Mening

Vikten av tillit

Marcus Cato

11 september, 2017 20:00 11 september, 2017

5 min read

329 views

Kommentarer inaktiverade

När jag tillsammans med två andra skrev vår magisteruppsats på Ekonomprogrammet i Växjö, valde vi ett något annorlunda ämne. Vi valde att studera hur tillit påverkar förmågan av självorganisering inom ett företag eller organisation. Det vi fann var kanske inte revolutionerande, men ju mer tillit det fanns (mellan chef, mellan medarbetare, mellan kund och företag osv.), desto bättre förutsättningar för självorganisering.

Tillit är också en viktig lyckofaktor, både i det personliga livet som i arbetslivet. Du behöver ha tillit till dig själv, tillit till din partner, tillit till dina vänner i privatlivet. I arbetslivet måste du känna tillit till dig själv, din chef, till dina medarbetare, till dina arbetsuppgifter, dina leverantörer och till din organisations kultur. Utan tillit vill jag påstå att det finns väldigt lite lycka.

För vad händer när vi inte har tillit? Vi tappar vår upplevda kontroll. Tillit är ju egentligen bara en subjektiv bedömning, den har inte med hur det verkligen ligger till. Du kan lita fullständigt på din partner, samtidigt som hen ligger runt med halva södra Sverige. Den dagen du kommer på hen, den dagen försvinner tilliten. Partnerns agerande har varit densamma hela vägen, men din subjektiva uppfattning av hen har förändrats. Och när väl tilliten har försvunnit, så är den extremt svår att få tillbaka.

Om vi har en chef som vi känner tillit till och som känner tillit till dig, då fungerar antagligen ditt arbete mycket bättre än om det vore tvärtom. Har chefen ingen tillit till dig, då kommer hen vilja kontrollera. Vilket gör att du kommer uppleva att du tappar kontroll. Har du ingen tillit till chefen så kommer du antagligen känna dig dåligt sedd, kontrollerad eller utan tro på verksamheten.

Ibland behöver vi ha tillit till helt okända människor. Det räcker att vi ger oss ut i trafiken. Där måste vi helt plötsligt lita på alla vi möter att de kan trafikreglerna och att de kör på rätt sida om ett vitt streck. Vilken extrem tillit vi egentligen visar i de situationerna. Hade vi inte haft tillit till andra, hade vi inte kommit utanför dörrarna. Vi är alltså tvingade till det för att överleva.

Samtidigt är tillit så svårt. Jag har fått mina knivar i ryggen av människor jag älskat och litat på. Det har vi nog alla på något sätt. Jag har tappat tillit till chefer, till medarbetare och till organisationer. Jag har tappat tillit till partners och till vänner. Fortfarande till den grad att jag väljer att öppna mig väldigt långsamt inför nya människor. Bloggandet har hjälpt mig mycket. Det har gjort att jag vågat öppna upp mycket, samtidigt som jag inte vet om det sitter någon gammal ärkefiende och sammanställer all skit för att en dag kasta det tillbaka på mig… 😀

Något jag har lärt mig om tillit, både från studietiden, men framförallt mer praktiskt de senaste åren, är att ju mer tillit jag har till mig själv och andra, desto mer tillit får jag tillbaka. Tror du och litar på dina egna förmågor, då finns det mindre öppningar för andra att sticka dig i ryggen, för du står kvar ändå. Har du tillit till andra människor, då börjar de också få tillit till sig själva och den tilliten speglar de tillbaka på dig.

Inom spelteorin (ni vet John Nash från A beautiful Mind) talar man om Tit for tat. I vilket givet scenario som helst med två parter, så får det bäst resultat om du börjar med samarbetsvilja. Sedan utifrån hur den andra parten agerar så anpassar du ditt agerande efter det. Väljer motparten att sticka dig i ryggen, då väljer du samma strategi. I mänskliga relationer så innebär det här helt enkelt, tro att alla människor har goda intentioner. Visar det sig att det inte stämmer, agera då utifrån det. Tit for tat finns alltid med mig omedvetet. Jag väljer alltid i första läget att tro att människor har goda intentioner. Det har gjort livet mycket lättare att leva, än att gå runt och misstro folk.

Det här leder ju också till klara spelregler för mig själv. I en relation, kärleks- eller vänskaplig, väljer jag tillit till den eventuella dag då det visar sig vara fel och hanterar det utifrån graden av tillitsförlust. I ett jobb likadant, när jag har tappat tilliten till min chef, min organisation eller en process, då väljer jag att lämna. Eftersom jag har tillit till mig själv och min kompetens att hitta en bättre plats att vara på.

Många pratar om tillit, bland annat jag här och nu. Tillit handlar dock helt om att agera. Dina handlingar mot andra definierar vilken tillit de kommer ha till dig. Dina handlingar kommer också definiera tilliten till dig själv. Att få en annan människas tillit är den finaste gåvan du kan få, det är alltid du som har ansvaret för att vårda den och få den att stärkas.

Tillit bygger världen, se till att vara en person som går att lita på och välj att lita på andra. Det kommer att ta dig längre än något annat!

Vi ses i en gladare och lyckligare morgondag!

Happy Cato

Kommentarer inaktiverade